Brott vi inte inte får blunda för
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
De resurser som finns för att stoppa barnpornografi står inte i proportion till problemets omfattning. De få poliser som arbetar mot barnpornografi är i regel överbelastade med arbete, trots att bilderna utgör dokumenterade övergrepp där offren, förutom de fysiska övergreppen, får leva i vetskap om att övergreppsbilderna för alltid kommer att cirkulera. Offren företräds i regel inte av ett batteri med jurister som kräver ökat juridiskt skydd och att brottslingarna dras inför domstol. Istället lider offren i det tysta. Om de någonsin berättar är det i regel när barndomen passerat och minnena blivit allt för plågsamma. Nu skapas förutsättningar för en effektivare brottsbekämpning mot dessa avskyvärda brott. Regeringen vill införa ett så kallat kvalificerat tittförbud för barnpornografi och göra det straffbart inte bara att ladda ner eller att sprida barnpornografiska bilder, utan också att aktivt skaffa sig tillgång till dem. Det handlar också om att tydliggöra vad som gör ett brott grovt, till exempel att barnet är särskilt ung eller utnyttjas på ett hänsynslöst sätt. Avsikten med förslaget är att skydda fler barn och yngre barn och att kunna klassa fler brott mot dem som grova brott. Lagändringarna är planerade att träda i kraft vid årsskiftet 2011 Det är bra att vi nu tar krafttag mot dessa hemska brott. Barnets rätt till integritet och skydd mot utnyttjande är det primära och vi måste respektera barns rättigheter. Ett framgångsrikt arbete mot barnpornografi förutsätter kontinuerlig kompetensutveckling och internationellt samarbete, både polisiärt och politiskt. Med dagens förslag har vi kommit en god bit på väg, men kampen mot barnpornografiska brott kommer att fortsätta.