Bombhot mot demokratin
Christer Sandberg
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I ett sånt läge spelar det ingen roll att vi är konkurrenter.
I själva verket är det ett hot mot hela samhället. Inte bara därför att vi alla hotas rent fysiskt - bomber ska ju detonera på tre olika platser i Norrköping enligt hotet - utan därför att det rör grunden för det demokratiska samhället: Det fria ordet. Yttrandefriheten.
Vi kan inte med säkerhet veta vilka som ligger bakom. Men det finns uppenbarligen våldsbenägna grupper som har tillgång till vapen.
Det går alltså inte att utan vidare att vifta bort bombhoten. Men att falla undan är heller inget alternativ. Då har man ju överlåtit nyhetsförmedlingen till våldsmän. Folkbladet har skrivit om kriminella nätverk och kommer fortsätta att göra det.
Tyvärr finns det tecken som tyder på att hoten mot journalister ökar. Dagens Nyheter och Expressen har sedan några år tillbaka en säkerhetsansvarig.
Under de år han varit verksam har han lämnat ungefär en polisanmälan i månaden om hot. Det har varit mc-gäng, nazister och kriminella som hotat journalisterna för något de skrivit.
Författaren och journalisten Liza Marklund berättar att hon fått dödshot ett tiotal gånger. Hon har hotats av religiösa fundamentalister när hon skrivit om dem. Och hon har hotats när hon skrivit om våld mot kvinnor.
Marklund polisanmäler alltid. Däremot talar hon oftast inte om hoten offentligt. Det leder nämligen inte sällan då till nya hot.
Folkbladet väljer den här gången att skriva om hoten mot NT. Det känns angeläget att markera att vi delar upprördheten. Ser hotet mot demokratin.
Det är inte bara tidningsredaktioner som allt oftare utsätts för hot. Vi vet också att hoten mot politiker ökar.
Det gjordes en utredning för en tid sedan om hot och våld mot förtroendevalda. Siffrorna var skrämmande.
Var fjärde kommun- och landstingsfullmäktige har utsatts för trakasserier. Då talar vi t ex om telefonterror. 400 samtal en och samma natt var ett exempel.
Fjorton procent har utsatts för riktiga hot. Riksdagsmännen är ännu mer utsatta. Mer än hälften har hotats.
Visserligen är det mer sällan som hoten sätts i verket. Men faktum är att fem procent av riksdagsledamöterna har utsatts för våld.
Det innebär alltså att arton riksdagsmän misshandlats fysiskt!
Följderna är flera. Givetvis problem med att få människor att aktivera sig politiskt, något som redan är svårt. Ett stängt och bevakat samhälle.
Arbetsmiljölagen säger att personalen måste skyddas. Alltså möts allmänheten allt oftare av stängda dörrar.
Det går inte längre att bara gå upp till kommunen och tala med politiker och tjänstemän. På samma sätt sluter sig redaktionerna.
Stängda dörrar och bevakningskameror för den som ska komma till sin tidning med en insändare. Det är en sorglig utveckling.
Men allvarligast är hotet mot demokratin. Den som hotar en journalist hotar hela det demokratiska systemet. Det var bara det jag ville säga.