Här ser vi en skiss på det "bästa förslaget" enligt Måns Hagberg som utifrån sin profession under många år har varit delaktig i diskussionen om Ostlänkens passage genom Norrköping.
Med Ostlänken behövs en ny station i Norrköping. Banverket var inne på att lägga stationen utanför stan. Kommunen ville lägga den centralt. Kommunen fick med sig Banverket, numera en del av Trafikverket, på det tåget. De tog fram alternativa skisser för det centrala läget. Skulle spåren ligga i markplan eller så högt att spårvagnar kan passera under plattformen?
Kommunen ville ha det höga spårläget. Då skulle det bli möjligt att knyta ihop nuvarande centrum med ny bebyggelse för bostäder där Butängen nu ligger. Att riva hela Butängen och bygga en ny stadsdel där kommer att kosta oerhörda pengar, men det centrala läget och spårvagnarna bedömdes göra projektet ekonomiskt genomförbart. Framtida byggare, hyresgäster och bostadsrättsköpare skulle bli beredda att slanta upp.
Trafikverket ville ha spåren i markplan. Enklast och mycket billigare. Efter förhandlingar åtog sig kommunen att stå för överkostnaderna. De bedömdes till 2650 miljoner kronor. Ett enhälligt fullmäktige har tagit beslutet.
Ett enhälligt beslut kan visa att ett förslag är bra. Ett enigt beslut kan också visa att det är så svårt att sätta sig in i frågan att många för säkerhets skull härmar alla när det ska röstas.
I det här fallet tror jag på det senare. För mig som fackman, proffs på att läsa ritningar, var skisserna nästan oläsliga. Att det skulle bli nåt stort; det syntes med all önskvärd tydlighet. Men hur skulle det bli i verkligheten? Det var nästintill omöjligt att se.
Här ser vi en skiss på en sektion av den nya centralstationen i det förslag som Måns Hagberg anser har högst kvalitet.
Jag satte mig in i förslaget så gott det gick. Den tänkta passagen under spåren skulle bli mörk, lång och helt sakna dagsljus. Ett tillhåll som vanliga människor inte gärna tar sig igenom. Efter sedvanliga slutprutningar i projektet skulle det inte finnas pengar till väderskydd uppe på plattformen. Att vänta på tåg i blåst och regn är ju inget vidare. Till råga på allt verkade projektörerna ha blundat för att det blir svårt, snudd på omöjligt, att klara spårpassagen ner under Stockholmsvägen strax väster om stationen utan omfattande rivningar där.
Jag luftade mina dubier i ett samrådsyttrande till kommunen och med debattartiklar här i Folkbladet. Kommunen och Trafikverket filade lite på förutsättningarna och gick sen vidare genom att ordna en arkitekttävling för nya stationen. Fyra förslag har nu visats för allmänheten.
Och har man sett på maken, i det bästa förslaget ser projektet riktigt bra ut!
Höjdläget är förstås kvar, men spåren har flyttats isär lite grann. Dagsljus släpps ner och luft kommer in. Uppe på plattformarna finns skydd mot väder och vind. Den befintliga stationen behandlas med tillbörlig respekt. Den är ett byggnadsminne som får ny funktion.
Passagen under spåren är förvisso lång, men utformad med omtanke och kvalité. Förslaget visar svängda former, men det är inte de formerna utan helheten som känns bra. Jag skulle gärna se ännu mer ljus och luft släppas ner till Drottninggatans förlängning under spåröverbyggnaden. Sammantaget kan kommunens vision faktiskt fungera!
En skiss på hur det skulle kunna komma att se ut i ett lite större perspektiv.
Problemet är kostnaderna. Stationen står bara för en liten del. Spårpassagen under Stockholmsvägen blir inte gratis. Att köpa upp och riva Butängen kommer att kosta multum. Sen ska gator och VA byggas och spårvägen dras dit. Ett jätteprojekt med kostnader som påverkar kommunens ekonomi redan nu.
Det går att sätta på sig skygglappar och tro att det går att bygga billigare. Men det finns inget att pruta på utan att också ta bort den kvalité som faktiskt behövs. Då får Norrköpingsborna nästan lika höga kostnader men ett dåligt resultat.
Vi tar det en gång till: Alla fyra förslagen ser ut att ha ungefär samma kostnadsbild. Den är hög och förblir hög även om man försöker pruta. Stationen är bara en liten del av stadsomvandlingsprojektet. Tar man bort kvalitéerna blir resultatet dåligt men totalkostnaden nästa samma. Ett dyrt och dåligt projekt som inte funkar alls om de som ska bygga nya Butängen inte tror på det.
Nu borde kommunen räkna igenom totalkostnaderna och ta ordentlig höjd för oförutsedda kostnader. Den nya stationen ska stå sig hundra eller etthundrafemtio år. I det perspektivet kan en bra utformning vara värd priset.
Om kostnaderna måste ner: Tänk om, lägg spåren på marken, ordna en gångtunnel till Butängen och skippa idén med en ny häftig stadsdel där. Norrköping kan fungera utmärkt med en mindre storvulen stadsomvandling. Ett svårt beslut. Ta det med öppna ögon!