Björklund förenklar för mycket
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För det första måste vi, menar jag, få en mer nyanserad beskrivning av verkligheten i skolan. Inte minst från regeringshåll beskrivs allt som eländigt. Men jag tycker varken det finns skäl att svartmåla eller skönmåla dagens skola. Mycket fungerar bra, och framför allt har kraven på både anställda och elever höjts rejält. Svenska elever trivs bättre än andra i skolan och nio av tio lämnar grundskolan med en bra grund att stå på. Men det räcker inte. Målet måste vara att i stort sett alla lyckas i skolan.
</span>För det andra måste vi som ansvariga lyckas forma en politik som förenar jämlikhet och valfrihet. Jag tycker det är bra att föräldrar och elever kan välja skola. Men det är inte bra att många väljer bort skolor därför att de är dåliga och stökiga. Målet måste vara att alla skolor är bra skolor. Och då menar jag alla, även fristående skolor.
För det tredje måste resultaten bli bättre. Och därför måste vi bland annat stärka ledarrollen, inte minst rektorns, ge skolorna ökat självbestämmande och tillskjuta mer pengar. Men om alla elever och alla skolor ska ges samma förutsättningar, ja, då måste vi rikta förstärkningen till dem som behöver den bäst.
I det här sammanhanget tycker jag att vi socialdemokrater ska vara särskilt självkritiska. Vi har länge känt en tveksamhet inför prov och tester av olika slag. Och har därför motsatt oss nationella prov i lägre årskurser. Denna rädsla för tester tycker jag vi ska komma över.
På just den här punkten tycker jag att skolminister Jan Björklund vrider utvecklingen åt rätt håll. Som sagt, på just den här punkten. I övrigt är jag starkt kritisk till mycket. Framför allt är det trist att vi har en ansvarig minister som förenklar verkligheten och som förefaller livrädd för alla lösningar som inte kan sammanfattas i en enda mening. Oavsett frågan, Björklunds svar är nästan alltid att det krävs hårdare tag och ordningsbetyg.
Om detta och mycket mer får vi debattera, lokalt och i rikspolitiken. Dock. När det gäller vuxenutbildningen hoppas jag på ett samfällt agerande i Norrköping. Även om vi förbättrar grundskolan måste människor få en andra chans. Dessutom förändras arbetslivet och därmed behoven av utbildning. Därför kommer det att ställas större krav på återkommande utbildning i framtiden.
I Norrköping har vi fortfarande en lägre utbildningsnivå än snittet i landet. Därför satsar vi extra. Och det är bakgrunden till att jag och andra reagerat särskilt starkt mot regeringens försämringar av vuxenutbildningen. Protesterna har inte varit helt förgäves. Det har öppnats en, om än liten, möjlighet för långtidsarbetslösa att studera utan att behöva låna stora belopp.
Om partierna i Norrköping agerar gemensamt, ja, då ökar förstås sannolikheten att regeringen lyssnar. Och då kan vi förhoppningsvis se till att öppningen blir större.
Lars Stjernkvist