Bert Karlsson viskade i mitt öra
Janne Josefsson gjorde sitt sista Debatt i Sveriges Television i torsdags kvÀll. Jag tillhör inte de frekventa tittarnas skara. Inte för att jag har nÄgonting emot Janne Josefsson.
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
NÀr vildvuxna och gapiga debatter var nytt i tv-mediet sÄ var jag en flitig deltagare. Det var kul, lÀrorikt och egot vattnades förstÄs.
Robert Aschberg var pionjĂ€r med sitt Diskutabelt i TV 3. Det blev ganska mĂ„nga besök i studion för min del. En del program har fastnat i minnet. En gĂ„ng ingick jag, Bert Karlsson, Arne Imsen â ledare för Maranata som nu har Ă„terförenats med sin skapare -, Helge Pyramid â original frĂ„n den haschdoftande fristaden Christiania â och en norsk kvinnlig âperformanceartistâ i nĂ„got slags panel som skulle sia om framtiden.
Aschberg ledde programmet pĂ„ sedvanligt burdust och hjĂ€rtligt sĂ€tt. Första frĂ„gan gick till Arne Imsen, âNĂ€r kommer Jesusâ?, ville Robert Aschberg veta. Imsen började prata runt och omstĂ€ndligt om Ă€mnet. Efter nĂ„gon minut avbröt Aschberg med konstaterandet: âSamma gamla svammel som vanligt; inga klara besked.â
Helge Pyramid ombads att förutse haschprisets utveckling under det kommande Äret. Helge blev förnÀrmad; jag tror han var nÄgot slags seriös fundamentalist som bar pÄ djupa och invecklade tankar om livet och samhÀllet. Han hade sÀkert förespeglats möjligheten att fÄ lÀgga ut texten om dessa Àmnen i programmet. SÄ blev det inte. Vilket inte gjorde programmet sÀmre.
Min egen roll i programmet kan jag inte riktigt komma ihÄg. Det kan ha varit nÄgot politiskt. Eller nÄgot om droger och moral. Det jag dÀremot minns klart Àr att Bert Karlsson ivrigt viskade i mitt öra om den norska performanceartistens fysiska företrÀden.
En gÄng flögs jag ner till en biograf i nÀrheten av Christiania i Köpenhamn. Diskutabelt skulle spela in en show om fria och/eller förbjudna droger. Inspelningen var helt kaotisk. TV 3 gjorde lÄgbudgetproduktioner. Flera program spelades in under samma dag. Före vÄrt drogprogram hade det spelats in ett program om kÀrnkraftverket BarsebÀck som pÄ den tiden var en tvistefrÄga mellan Sverige och Danmark. NÄgra av deltagarna i kÀrnkraftsprogrammet hade dröjt sig kvar i TV 3: s fria bar. Mitt under inspelningen av vÄrt program och ordentligt i gasen vinglade ett antal danskar upp pÄ scenen och skanderade Va ska vÀck? BarsebÀck! Va ska in? Sol och vind! Robert Aschberg tog det med ro.
Ăven utan denna spontana demonstration var inspelningen av vĂ„rt program helt otroligt rörig. En av gĂ€sterna var Göran Skytte. Han gav mig goda rĂ„d: âSkrik sĂ„ högt du kanâ, sa Skytte. Och det gjorde jag. En gĂ„ng flera Ă„r senare sĂ„g jag av en slump programmet nĂ€r det repriserades. Det var ett riktigt bra program. Teknikerna mĂ„ste ha gjort ett mycket gott arbete.
Under Ă„ren har det sedan blivit mĂ„nga âKvĂ€llsöppetâ i Göteborg och UmeĂ„ och âGlashusetâ i Malmö och mycket annat. MĂ„nga skickliga programledare har lĂ€rt mig vad sĂ„dana hĂ€r program gĂ„r ut pĂ„. âDebatten ska fortsĂ€tta ute i stugornaâ, sa alltid Sievert Ăholm. Som deltagare ska man vara förberedd pĂ„ att sĂ„ slagkraftigt som möjligt göra sitt för att programmet ska bli bra och debattstimulerande tv. Man kanske fĂ„r en minut i rutan. Den minuten ska inte slĂ€ngas bort pĂ„ krĂ„ngliga och invecklade resonemang. Nyanserna kommer sedan i det fortsatta samtalet âute i stugornaâ.
SÄ Àr det med sÄdana hÀr program.
Janne Josefssons sista program var inget undantag. Invandringen diskuterades. Dagen till Ă€ra hade Josefsson plockat fram Nalin Pekgul (S) och Nyamko Sabuni (FP) pĂ„ scenen. Jag ska inte recensera programmet. Men flera av figurerna â inklusive invandraren som bytt namn, de ariska âFörortsbornaâ och i vart fall 50 procent av politikerna - hade mer Ă€n vĂ€l platsat i ett Aschbergprogram i genrens barndom. Och jag kĂ€nde mig mycket tillfreds dĂ€r ute i en av stugornas soffor.