Att besjälas av kaktusar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är den här tidningen som du läser just nu som är motivet. 100 år! En tidning som jubilerar.
Ett självklart motiv kan man tycka. Men valet var inte alls solklart.
Det går till så att man får ansöka och med argument hävda sin sak.
Jag skickade in en ansökan för långt mer än ett år sedan. Men det fanns de som var före mig.
Redan för fem år sedan kom en intresseanmälan från fackförbundet Pappers avdelning 53.
Fackförbundet firar också 100 år. Våra historier är sammanlänkade.
Bland det första som det nya facket beslutade var att stödja Folkbladet. En tidning som föddes ur ett behov .
Folket kände inte igen sig i beskrivningen av verkligheten. Därav Folkbladet - en tidning för folket.
Fackförbundet Pappers bidrog alltså i hög grad till att Folkbladet grundades.
Men mer än så förstås. Det var ju arbetarna på bruket som gjorde papperet som tidningen trycktes på.
Den nutida ledningen för Pappers i Norrköping och jag har under det här året träffats och talat en del om vår gemensamma historia. Till ett möte tog jag med mig ett avtryck av Folkbladets allra första nummer som kom den tredje april 1905.
Jag kunde visa att fackförbundet annonserade i det allra första numret.
Men vi var alltså konkurrenter om Kaktusplanteringen. Det fanns givetvis andra också.
Men att det stod mellan Folkbladet och Pappers var nog ganska klart.
Vi skojade om det när vi träffades, men det fanns lite allvar bakom också.
Att vara motiv i Kaktusplanteringen är något. Det är respekt!
Besvikelsen var såklart stor hos fackförbundet när det var tidningen fick den stora äran att pryda parken.
När jag uppvaktade Pappers på 100-årsdagen hade jag med mig en liten miniatyrkaktusgrupp som gåva.
Jag inser att det kunde uppfattas som en spydighet.
Men jag tror att det togs emot som en försonligt menad gest, en vänlig blinkning.
Just nu hedras fackförbundet med en plantering i Hörsalsparken.
Och Folkbladet alltså med den märkliga, helt unika, formationen av kaktusar i Carl Johans Park.
Besök båda planteringarna. Beundra det magnifika arbetet.
Det har pågått under våren i flera månader och vi har skildrat det en del här i tidningen, senast i dag.
Men ägna då också pionjärerna en tanke. De som grundade en fackförening.
Och entreprenörerna som en dag för hundra år sedan satt på ett kafé i Norrköping och sa:
- Vi startar en tidning!
Tänk på dem som vågade starta något helt nytt för precis hundra år sedan.
Något som finns och är livskraftigt fortfarande, vilket de förstås inte alls kunde veta då.
Om vi kunde stjäla litet av det mod som fanns hos de där oförvägna grundarna skulle vi nog uppnå ännu mer.
Vinna fler matcher, men också kanske våga förlora några på vägen.
Så njut av parkens plantering. Men försök också att besjälas lite av den anda som finns i historien som kaktusarna berättar.
Det var bara det jag ville säga.