Andelen ovanliga i Sverige: 96 procent
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Egentligen förtjänar de inte en enda spaltmillimeter till, med tanke på hur mycket uppmärksamhet deras utspel kring "vanliga människor" har fått. Ändå kan jag inte låta bli. Jag kan inte låta bli att tänka att om det är knappt fyra procent av befolkningen som kan tänka sig att rösta på dem som drar sin lans för den vanliga människan måste det ju betyda att nittiosex procent av befolkningen inte identifierar sig som vanliga?
Betyder då detta i sin tur att nittiosex procent av befolkningen är vänsterradikal kulturelit som väljer förskola till barnen efter hur många utbildade genuspedagoger där finns? Eller kanske lever i kollektiv, äter linssoppa, delar folkvagnsbuss och har mängder av lösa sexuella förbindelser? Det betyder det naturligtvis inte. Snarare betyder det väl att väljare i största allmänhet är klokare än att de låter sig inringas och fångas i begreppet "vanlig" av Göran Hägglund. Det betyder också att begreppet "vanliga människor" är synnerligen vanskligt att använda. I någon mening har vi alla något gemensamt som människor. Samtidigt är vi alla unika. Att försöka hitta den punkt där så pass många har så pass mycket gemensamt att det ska få kallas "det vanliga" är inte bara tröstlöst. Det är också meningslöst. Dessutom kan den sortens definitionsövningar faktiskt också vara en farlig väg att beträda. Historien ger oss prov på vad som händer när man börjar dela upp människor i kategorier. Den är arier, den är jude. Den är vit, den är svart. Den är heterosexuell, den är homosexuell. Och så vidare. Alla vet att det väcker ett oemotståndligt behov att rangordna grupperna inbördes och skapa en över- och underordning. Till vilken nytta? Slutligen kan jag inte heller låta bli att tänka på vilken besvikelse det måste vara. Jag menar, att gå ut så hårt med något så kategoriskt och förlegat, få så mycket uppmärksamhet och sedan ändå knappt prestera sympatier över spärren. Det måste liksom kännas som att sälja smöret och tappa pengarna. Jag vet att jag inte borde, men jag kan inte låta bli att tycka lite synd om karln. Han är trots allt människa. Även om nittiosex procent skulle kategorisera honom som en ovanlig sådan.