Än är det inte kört
Göran Perssons tid som väljarmagnet är måhända över. Men vänsterns Lars Ohly och miljöpartiets Maria Wetterstrand har gjort mycket bra valrörelser. Och kan, enligt Widar Andersson, få många röster i helgen. Foto: Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ledare
Men det är inte kört. Vänsterns Lars Ohly och miljöpartiets Maria Wetterstrand har gjort mycket bra valrörelser. Det vore därför inte förvånande eller orättvist om något eller båda av dessa partier får en extra tillströmning av väljare under helgen. Göran Persson har dragit ett nästan omänskligt tungt lass för socialdemokraterna under de senaste veckorna. Hans tid som väljarmagnet är måhända över. Men han väcker respekt. Kanske kan han baxa socialdemokratin uppemot 37 procent. Det kan räcka.
Livet går förstås inte under om de borgerliga vinner valet.
Även den borgerliga alliansen har politiska inslag som tilltalar mig. Socialdemokratin är t ex fortfarande väl stabbig och fyrkantig när det gäller människors valmöjligheter och tjänsteföretagens möjligheter inom vård - skola - omsorgssektorerna. Här är borgerligheten piggare och modernare. Delar av den mer sansade borgerliga kritiken mot socialförsäkringarna och mot AMS regelverk har jag också lätt att instämma i.
Min bedömning är dock att det är lättare att påverka socialdemokratin till förändring i dessa trots allt mer perifera frågor än vad det är att förmå borgerligheten att överge sina ideologiska grundvalar. Under den politiska ytan finns det vissa grundläggande skillnader mellan de båda block som eftersträvar makten i söndagens val.
Borgerlighetens politik går ut på att öka skillnaderna i ekonomisk standard mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar. Fredrik Reinfeldt talar sanning när han säger att borgerligheten inte är "ute efter att jävlas med folk" när de sänker ersättningar och förmåner för dem som inte arbetar. Den politik alliansen står för är i dessa avseenden klassiskt borgerlig: de tror att samhället blir bättre för alla om skillnaderna blir större mellan hög- och lågproduktiva människor. Där säger mina värderingar stopp. Därför har jag heller ingen förståelse för argumentet att ett politiskt maktskifte skulle ha ett egenvärde.
Jag röstar på socialdemokraterna precis som vanligt. Inte för att jag håller med dem om allt. Inte för att jag anser att Persson och hans statsråd alltid är de mest behagliga och begåvade människor man kan tänka sig. Men kort sagt gillar jag solidaritet mer än vad jag vill öka skillnaderna i samhället. Sån är jag. Hur är du?