Allt mer till de som redan har
Sverige har blivit "Landet upp och ner" efter knappt ett år med högern i regeringsställning. Orden har förlorat sitt innehåll och fått omvända värden. Rika har plötsligt blivit fattiga och behöver hjälp av staten. Fattiga har blivit rika och klarar sig utan stöd. Det pågår en blå skatteväxling i landet.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alliansens första sommar
Förmögenhetsskatten tas bort, för att de rika inte skall flytta ut ur landet. Men den som blir arbetslös missunnas 100 dagars omställning och tvingas att flytta på en gång. Den som köpt hemhjälp svart ska inte straffas, utan får ett skatteavdrag. Men den, som av misstag fyller fel i en blankett hos försäkringskassan, ska kriminaliseras.
När kassörskan på Ica får samma lönelyft som industriarbetaren, säger Svenskt Näringslivs direktörer att vi står vid ruinens brant. Samma direktörer ser inget utmanande i att ge sig själva fantasilöner och bonusar som saknar all rimlighet.
Högerliberalerna rasar över kritiken mot denna orättvisa politik och anser att den beror på avundsjuka. Då ingen vill vara avundsjuk, beskyller högerliberalerna oss, som kräver rättvisa, just för detta. Men att kalla berättigad kritik för avundsjuka, bevisar att man saknar argument.
Rättvisa är inte bara matematik. Rättvisa bygger på värderingar. Inser man inte, att det är utmanande när den som har får ännu mer, medan de som har svårt att klara livets nödtorft får ännu mindre, då lever man långt ifrån vanligt folk.
Hur många jobb skapar sänkt förmögenhetsskatt? Knappast några. Inte heller blir det fler jobb av att fastighetsskatten tas bort. Det har till och med finansministern Anders Borg insett, enligt en tidnings-
intervju under våren.
Vinnarna av regeringens omvända politik är förmögna familjer i storstadsregioner. Förlorarna är sjuka, arbetslösa, pensionärer och vanliga människor med normala inkomster. De får betala miljonregnet över de välbeställda. Också detta har finansministern förstått enligt samma intervju och är nu bekymrad över moderaternas profil som det nya arbetarepartiet.
Också kommuner förlorar på den nya fastighetsskatten. Trots namnet kommunal avgift får de inte ett öre till i kassan, utan statsbidraget minskar i motsvarande grad. Regeringen byter namn på skatten och låtsas att alla villaägare är vinnare när sanningen är att bara en av sju fastighetsägare får en skattesänkning på mer än 85 kronor i månaden. En mycket liten grupp tjänar 10 000-tusentals kronor medan fyra av tio inte får någon skattesänkning alls.
Staten har inte längre råd att satsa på byggande av vägar och järnvägar som tidigare planerats, då pengarna har delats ut. Hur stämmer detta med politiken för flera jobb? På vilket sätt stärks arbetslinjen och tillväxten av att man nu avstår från att investera i vår framtid?
Högern verkar skämmas för att företräda sina intressegrupper. Varför skulle man annars förneka att deras politik gynnar de rika? Kanske begriper de att den enda möjligheten att vinna kommande val är att mörka vilka grupper man egentligen representerar.
Jag vet inte vilket som är mest provocerande - att högerregeringen inte tror att vi ser i vems ärenden de går eller att de för en djupt orättvis politik.