Den ekonomiska återhämtningen stärks av Alliansens satsningar på infrastruktur, forskning och utbildning. Det är också avgörande att det lönar sig att arbeta. Därför duger det inte att Socialdemokraterna är splittrade i frågan om jobbskatteavdrag.
Trots en dyster världsekonomi skapas det nya jobb i Sverige. Vi har hittills klarat krisen relativt väl, men givetvis påverkas även vi. Trots förutsättningarna har det skapats 200 000 fler jobb i Sverige sedan 2006.
Replik till Johan Löfstrand (S)Jobb skapas inte av sig själv. Det krävs en växande ekonomi och en fungerande arbetsmarknad. Detta verkar inte Socialdemokraterna vilja ta till sig. Deras förslag på höjda skatter på arbete och jobbskapande skulle slå hårt mot sysselsättningen.
När de flesta andra jämförbara länder genomför nedskärningar kan vi i Sverige satsa ytterligare på utbildning, infrastruktur och forskning, vilket beslutet om att bygga Ostlänken är ett efterlängtat exempel på.
Vi satsar också på att det ska löna sig att arbeta. Hittills införda jobbskatteavdrag bedöms ha lett till att mellan 70 000 och 120 000 nya jobb har skapats. I nästa års budget vill Moderaterna införa ett femte jobbskatteavdrag, vilket bedöms kunna leda till att ytterligare 10 000 till 15 000 nya jobb skapas på sikt.
Alliansregeringen är en av få regeringar i Europa som kan skjuta till energi i ekonomin i form av skattesänkningar och investeringar i infrastruktur, forskning och utbildning. Så skapar vi ett gynnsamt utgångsläge för en god återhämtning i svensk ekonomi.
Vi är kritiska till oppositionens spretiga besked om vad de vill åstadkomma. Hela havet stormade i riksdagen i våras när de lade fram sina olika budgetförslag. Socialdemokraterna ville då höja skatten på att anställa unga. Det var Miljöpartiet emot, även om de ändrade sig under våren. Stor oenighet gällde även bensinskatt och bolagsskatt. Vänsterpartiet? Ja, de var givetvis för alla skattehöjningar och föreslog ännu fler själva.
Nu splittras Socialdemokraterna själva i synen på ett det femte jobbskatteavdraget. Det är anmärkningsvärt eftersom jobbskatteavdrag är en av de få frågor där S-partiledaren brutit sin tystnad, gett besked och därmed frångått vad som närmast kan beskrivas som ”Löfvenmodellen”.
Vilket är Johan Löfstrands besked i frågan? Är han också beredd att skjuta sin partiledare i sank och gå till val på att riva upp jobbskatteavdragen?