Anders Wijkman är en av mina idoler. Han var en moderat påläggskalv och tilltänkt att bli partiordförande. Men det fungerade inte eftersom han tidigt kom till insikt om tillväxtens gränser, en insikt som inte nått alla inom alla partier än i denna dag. Han har bland väldigt mycket annat varit EU-parlamentariker (KD) och jobbat för miljö och klimat, generalsekreterare för Röda Korset och Naturskyddsföreningen, topptjänst i FN och är nu en av ordförandena i Romklubben. Han har arbetat oförtrutet för behovet av ny ekonomi som tar reell hänsyn till natur, miljö och människor.
Nu har regeringen utsett honom till ordförande i Miljömålsberedningen.
Miljömålsarbetet är kanske det mest deprimerande projekt jag deltagit i. En landsomfattande byråkrati för att formulera miljömål, f n 16, bryta ner dem regionalt och i tidsetapper, fila på formuleringar, sammanträda, kompromissa om formuleringar men absolut inte om innehåll och så småningom stå där med partitur och text till en välklingande änglakör. Inga missljud fick höras.
Sen byggdes det upp en organisation för att följa upp miljömålen. Numera är Miljömålsberedningen regeringens organ för detta. Genom ett omfattande arbete redovisas regelbundet att merparten miljömål inte kommer att nås. Det övergripande, klimatet och därmed förutsättningarna för liv på jorden, hör dit. Sen blir det tyst. Den verkliga miljöutvecklingen sker på annat håll. Genom att låta Vattenfall satsa på tysk brunkol och kärnkraft i stället 100 % förnybart. Genom att prioritera skogsbrukets produktion av billig massaved framför skogsvårdslagens andra målsättning, den om miljön i skogen. Genom att skriva om "god bebyggd miljö" och samtidigt ändra plan- och bygglagen så att denna, en av de få tvärfackliga lagar som kan hantera målkonflikter fungerar allt sämre. Det här är i och för sig tillvarons och politikens villkor. Som i klassiska TV-serien "Javisst, herr minister". Ministern säger uppbragt: Titta så det går till i Bryssel! Den ena tjänstemannen sitter i ett rum och förbjuder en verksamhet. Den andra sitter i rummet bredvid och ser till att den subventioneras Statssekreteraren: Så är det inte alls! Dom sitter på olika våningsplan. Jag hoppas ändå att Anders Wijkman kan få de i rummen bredvid varandra att såga upp en dörr mellan rummen och få dom att prata med varandra.