Det absolut vanligaste sättet att bo idag är i ett singelhushåll. År 2012 var 37,7 procent eller 1 575 789 personer ensamstående, ändå är fortfarande normen tvåsamhet. Detta är märkligt. Det är dock inte märkligt att människor känner längtan efter två- eller flersamhet, men det är märkligt att samhället är så lite är anpassat till hur de flesta de facto lever sina liv.
På många sätt är det svårare att leva som singel än i normerande tvåsamhet, trots att så många lever som singlar. Detta måste åtgärdas och samhället måste anpassas till hur folk faktiskt lever. Det gäller allt från boende, barnalstrande till umgänge, i det sista fallet varken kan eller ska dock politiken lägga sig i.
I dagsläget är det fortfarande svårt för ensamstående att skaffa barn. Adoption är svårt att få till stånd, insemination för ensamstående kvinnor har inte kommit igång den nya lagstiftningen till trots och för män är det givetvis än mer problematiskt.
Det finns inga alternativ att tillgå i Sverige förutom adoption och det är ytterst få förunnat. Surrogatmödraskap är ännu inte tillåtet i Sverige och med tanke på den statliga utredningen som nyligen presenterades ser utsikterna för att detta ska bli verklighet i Sverige mörka ut. Regeringen hanterar utredningen med onödig långsamhet.
Det är också dyrt att vara ensamstående. Konsumentverket har tidigare gjort uträkningar och kommit fram till att det är dyrare att vara ensamstående, mer än 8000 kr per år, i jämförelse än att leva i en parrelation. Undersökningar har också visat att ensamstående i högre utsträckning än parboende i bor i hyresrätt och unga ensamstående har svårt att samla ihop till kontantinsatsen till bostadsrätter.
Det är uppenbart att förutsättningar för att leva som ensamstående i Sverige idag är dåliga och måste förbättras. Det är trots allt det vanligaste sättet att leva i Sverige och samhället måste anpassas till människors verklighet inte tvärtom. Därför är en rad förändringar nödvändiga för att förbättra levnadsvillkoren för ensamhushåll till exempel beträffande möjligheterna att få barn och överväga att se över vissa bostadspolitiska frågor, som drabbar ensamhushåll hårt.