Statliga myndigheter och statligt ägda eller kontrollerade företag har skapats för att styra verksamheter och tillverka produkter som vi behöver. Men nu får allt fler också ett andra uppdrag. De skall även och framför allt genomföra Sveriges ”klimatpolitik”.
Uppdragen är direkt motstridiga. Staten tillsätter styrelser och ledningar med uppgift att i första hand minska Sveriges livgivande tillskott av koldioxid till världens växtlighet och grödor.
På nivåer under styrelse och verkställande ledning har däremot experter den otacksamma uppgiften att ändå utföra respektive tillverka de tjänster och produkter som vi behöver och efterfrågar. Men dessa experter har munkavle och får inte ifrågasätta övergripande ”klimatmål”.
Till Sveriges viktigaste statliga organ och företag hör Energimyndigheten, SMHI och Vattenfall. Inget av dem leds numera av någon riktigt sakkunnig.
Energimyndighetens nye generaldirektör är biolog och tidigare journalist. På SMHI efterträds en agronom av en jägmästare som generaldirektör. Vattenfalls nya VD och koncernchef är ekonom och statsvetare.
Hedervärda på många sätt, men knappast för de specialiserade verksamheter som de satts att leda. Energimyndighetens nye generaldirektör, biologen Robert Andrén, ser sitt nya uppdrag som följer:
”Jag ser fram emot att leda myndigheten …. i Sveriges omställning att bli ett av världens första fossilfria välfärdssamhällen…. De närmaste åren skall vi fokusera på att nå de energi- och klimatmål som riksdagen har fastslagit.”
Samma uppdrag har nu alla statliga och statskontrollerade myndigheter och företag fått sig förelagt genom övergripande klimatmål och klimatlag. Det berör även till exempel gruvföretaget LKAB, stålföretaget SSAB, Trafikverket och andra för Sverige centrala myndigheter, organ och företag.
Deras främsta uppgift är inte längre att förse oss med energi, järnmalm, stål, transporter och annat som vi behöver. Det är i stället att försöka minska och gräva ned växtlighetens livsnödvändiga näring, koldioxid. Allt grundat på den felaktiga tron att mer koldioxid skulle kunna farligt värma atmosfären.
Tvärtom gynnar mer värme och koldioxid växtlighet och grödor. Sedan 1930 har världens skördar ökat med än fem gånger. Fler har fått det bättre. Färre lider nöd och svält. Det är det konkreta resultatet av 1900-talets välkomna uppvärmning.