Nästan alla politiker hyllar entreprenörskap och tycker det är bra med företag. Idag tävlar kommuner om att ha bra företagsklimat. Men när det gäller det absolut viktigaste - villkoren för ägandet - är engagemanget lite blandat. Förra året stoppades tack och lov ett förslag om drastisk höjning av entreprenörsskatten, men många politiker verkar tyvärr tro att de svenska ägarskatterna är låga, eller ännu värre att de inte har någon betydelse för företagandet.
Inget kunde vara mer fel.
Felet de gör är att jämföra olika svenska skatter med varandra. Den höga svenska marginalskatten på arbete ska jämföras med skatten på arbete i andra länder. En sådan jämförelse visar att Sverige har världens högsta marginalskatt. Att detta är direkt skadligt är uppenbart. En marginalskatt på 60 procent stimulerar inte till utbildning och ansvarstagande. På samma sätt måste svenska ägarskatter jämföras med andra länder. En ny studie från Svenskt Näringsliv visar att av 16 jämförda länder har Sverige den högsta skatten på kapitalvinster och utdelningar. Flera länder har dessutom lättnader för att stimulera entreprenörskap.
Både de som startar och investerar i nya företag måste veta att de risker de tar kan ge en rimlig avkastning efter skatt om det ger vinst. Är skatten hög blir investeringarna färre och mindre. Vän av ordning lär invända att då kanske ägare från andra länder investerar istället. Och så är det. Många framgångsrika företag köps nu upp av utländska ägare som har lägre ägarskatter. Men internationellt kapital är sällan lösningen för nya och växande bolag. För dessa krävs oftast att det finns någon som känner och litar på entreprenören för att fram investeringspengar. Så höga svenska ägarskatter är ett problem för entreprenörskap. Med lägre ägarskatter skulle kanske även fler framgångsrika företag behålla svenskt ägande. Forskningen visar att huvudkontor ofta hamnar där ägaren finns (home bias) och med det forskning, produktion och arbetstillfällen.