Argumenten för eller mot ett förbud mot tiggeri handlar mestadels om att motverka symptomen, men förståelsen för de egentliga orsakerna till varför romska EU-migranter tigger på gator och torg förblir dolda och olösta.
Att tillåta det hitresta tiggeriet förhalar framväxten av bestående förändringar för dessa människor.
Diskriminering och fattigdom lyfts ofta fram som orsaker till det hitresta tiggeriet, men alla människor som är diskriminerade och fattiga inom EU tigger inte. Det gäller romer liksom andra etniska grupper.
Diskriminerad och fattig är således inte liktydigt med tiggare, utan de gängse argumenten för eller emot ett förbud bidrar istället till stigmatisering och svartmålning av romer som etnisk grupp.
Det är inte diskriminering och fattigdom som är allenarådande orsaker till att människor tigger. Människors värderingar (normer och attityder) och traditioner (seder och bruk) som i sin tur kan påverka deras handlingar (vad man gör) och beteenden (hur man gör) kan bidra till att förstå det hitresta tiggeriet.
Det måste finnas en ömsesidig vilja till förändring där ansvaret inte bara ligger på det omgivande samhället i dessa länder, utan också på de som är diskriminerade och fattiga. Delaktighet och samhörighet kan enbart nås genom ömsesidig förståelse och vilja till förändring.
Det är missbruk av EU: s fria rörlighet som bidragit till det hitresta tiggeriet när det gäller att inte leva upp till kraven på arbete och bostad vid vistelse i annat EU-land efter tre månader. Tiggeri är inte ett yrke, liksom olaglig bosättning inte räknas som en bostad.
Politikers och myndigheters flathet har bidragit till att tiggeriet spridits på bred front, istället för att det motverkats i tid på bred front.
Det är också frånvaron av reella åtgärder i hemländerna, kraftfulla politiska och ekonomiska påtryckningar på deras hemländer och otillräckliga satsningar på EU-migranternas närmiljö på hemmaplan som lett fram till det hitresta tiggeriet.
Att det hitresta tiggeriet tillåtits med hänvisning till att man inte kan förbjuda fattigdom är ett nonsensargument, med syftet att dölja politikers och myndigheters handfallenhet och passivitet, kanske deras självgodhet.
Politiker och myndigheter bryter samtidigt mot gällande lagar när de tillåter infrastrukturen kring det hitresta tiggeriet (till exempel olagliga bosättningar i parker, ödetomter och parkeringsplatser med uppenbara sanitära olägenheter).
Det är ett kallsinnigt hyckleri att tillåta det hitresta tiggeriet, istället för att sätta verklig politisk och ekonomisk press på EU-migranternas hemländer.
Tiggeriet skapar falska förhoppningar. Tiggeriet är en återvändsgränd som bidrar till svartmålning och stigmatisering. Tiggeriet löser inte diskriminering och fattigdom, snarare befäster fördomar och utanförskap.
Tiggeriet borde därför inte existera!