Högern har fått syssla med skatter, privatiseringar och finanspolitik och vänstern har tagit hand om resten.
Vänstern har uppenbart ostört sedan 60-talet sysslat med identitetspolitik, politiska värdegrunder och kulturrelativism och har lyckats genomsyra hela det kulturella Sverige med sina woke-värderingar och därmed följande cancelkultur. Woke vänder upp och ner på demokratibegreppet eftersom de anser att det inte längre är majoritetskulturen som ska avgöra samhällets färdriktning, utan olika små grupper i samhället. Dock inte vilka grupper som helst utan grupper som utmanar de värderingar som en majoritet i samhället uppfattar som kloka, förenliga med rättsstatens principer, självklara och sunda. Hårdföra moderna antirasister, feminister och metoo-rörelsen samt grupper som “krigare för social rättvisa”, alla med en politisk vänsteragenda, har lugnt kunnat förenas och ägna sig åt social och politisk aktivism på våra universitet, samhällsinstitutioner, inom konsten och humaniora.
Först på senare tid har man uppmärksammat att universiteten och våra kulturinstitutioner lite i taget har övergivit sina traditionella bildningsideal och att ovan nämnda rörelser kapat vårt bildningsväsende och vår kulturella sfär. Att detta fått ske inom universiteten och den högre utbildningen är något mycket allvarligt, eftersom den akademiska friheten är helig. I detta fall har Sverige gått extremt långt utan att den vanlige medborgaren riktigt förstått vad som hänt.
Vi vill återuppväcka den klassiska bildningstraditionen och se till att innehållet i våra högre utbildningar ligger i nivå med traditionellt anrika universitet med bibehållen akademisk frihet. Vi vill också försäkra oss om att utbildningen inte genomsyras av politiska ideologier. Vi vill att lärare och forskare står fria från all form av politisering och kan ägna sig åt sina huvuduppgifter utan att behöva begränsas av de normer som vänsterintellektualism tvingat på dem.
”Forskningen i Sverige är styrd av att regeringen beslutar vilka områden som ska få pengar och vilka fördelningsprinciper som ska tillämpas. Det kan gälla inte bara forskningsuppgifterna utan också forskarnas kön, ingångna samarbetsavtal och medlens fördelning mellan olika lärosäten.”skriver Inger Enkvist, universitetslektor, i Svenska Dagbladet(11 mars 2021). Detta är alltså den politik som drivits av tidigare regeringar och som Sverigedemokraterna vill ändra på. ”Specifika politiska mål bör inte styra högre utbildning och forskning. (…) Alla riksdagspartier borde med kraft protestera mot ytterligare ökad politisering av svensk forskning.” avslutar Inger Enkvist sin artikel. Som Sverigedemokrat håller jag fullständigt med.
Att frihet i forskning ska finnas ”utifrån den värdegrund som gäller” är en formulering som den tidigare regeringen har använt i sina förslag till ny forskningsproposition (2021). Detta uttryck visar att vi i Sverige fortsatt måste värna den akademiska friheten och de bestående värden som ligger till grund för vår demokrati och vår rättsstat. Mer resurser till universitet och lärosäten är alltid välkommet men inte med en brasklapp om att de först måste anamma ”den värdegrund som gäller”. En politisk färgad värdegrund som sedan sipprar ned i gymnasier och grundskolor, där ord som opartiskhet och trovärdighet istället borde vara centrala värden.