I Folkbladet 26/2 skriver två SD-politiker, att inom hemtjänst och äldreomsorg skall personalen vara certifierad för sin uppgift och därtill svensktalande. Detta för att i möjligaste mån undvika komplikationer. I ett idealtillstånd med god tillgång på personal av den typ SD efterfrågar är väl deras önskemål helt motiverat, men i ett verkligt tillstånd med brist på vad som efterfrågas, vad vill eller kan SD då acceptera?
Skall man ändå hålla fast vid uppställda krav och arbeta med stora vakanser inom hemtjänst och vård eller kan man tänka sig att fylla upp med villig och på många andra sätt än passande personal med bristfällig svenska.?
Jag nöjer mig med denna fråga i avsikt att få reda på huruvida SD passar bäst för att agera i ett idealsamhälle eller om de också klarar av verkligheten.