Vi ser alla på nyheterna om att det krisar i sjukvården. Det är långa köer och personalbrist på många ställen. Nu kan det komma att bli ännu värre, enbart på grund av regeringens senaste idé om hur straffa företagen och deras ansträngningar till god personalpolitik. Många företagare, om inte de allra flesta, är mycket beroende av sina medarbetare. Sjukskrivningar hos personalen kan lamslå produktionen och väntan på behandlingar är förstås både frustrerande och kanske plågsamt för den enskilde. Därför har många av oss arbetsgivare skaffat separata sjukförsäkringar till medarbetarna så att de snabbt kommer till vård. Det är för deras skull, men också för våra. Ett arrangemang alla är nöjda med - rimligen även den offentliga vården, som ju blir avlastad.
Som sagt, alla torde vara nöjda, utom regeringen. De vill nu, med stöd av Vänsterpartiet, förmånsbeskatta de anställda för privat vård som betalas av arbetsgivaren. Följden av denna straffbeskattning kommer förstås leda till att många arbetsgivare avstår från att teckna försäkring och att anställda kommer vilja avstå från försäkringsskyddet. Och så får vi ökad sjukfrånvaro och ökad belastning på den offentliga vården. Ett förslag som ingen vinner på och som det faktiskt är omöjligt att förstå vitsen med.
Fast, förstås, regeringen har i sitt budgetförslag räknat med att straffbeskattningen ger en miljard i ökade intäkter. Tyvärr är konsekvensanalysen på det hela undermålig. Risken är överhängande att den ökade sjukfrånvaro som lär följa i slutänden inte förstärker utan tvärtom försvagar statsbudgeten.