I förrgår den 22 januari 2021, trädde FN-konventionen om förbud mot kärnvapen (TPNW) i kraft, efter att 50 stater ratificerat konventionen. Hur länge ska Sverige stå utanför?
Coronapandemin har gett oss en vink om vad som händer med samhället när en global kris drabbar världen. Samtidigt finns Kärnvapen i sådan mängd att de kan utplåna allt högre liv.
Kärnvapenkapprustningen har tagit ny fart och gällande avtal om rustningsbegränsningar har sagts upp. Sveriges regering har låtit sig påverkas av en av kärnvapenmakterna – USA – att inte skriva under FN: s beslut om ett internationellt förbud mot kärnvapen. Detta trots att Sverige var en drivande kraft i förberedelsearbetet och t.o.m. röstade för den i FN så sent som 2017.
Klimatförändringarna är vid sidan av risken för kärnvapenkrig det mest omfattande hotet och är helt sammanvävt med de andra hoten mot mänsklighetens och naturens framtida existens. Förstörelsen av våra skogar, där grunden för livet i form av biologisk mångfald finns, utarmningen och förgiftandet av våra jordbruksmarker och inte minst den inre kolonisationen med ökande ojämlikhet mellan stad och land, har fört oss förbi gränserna för vad ekosystemet tål. Samma utveckling ökar också risken för kommande pandemier. Ingen tvekar längre om att detta kommer att föra med sig oerhörda påfrestningar för våra samhällen i framtiden.
Den tunna hinnan runt jorden som kallas biosfär måste vårdas med ömhet. Idag förbrukas och förstörs denna i snabb takt trots att vi själva är en del av den.
Vi vill se ett program för rättvis omställning till ett resursbevarande samhälle. En omställning från ett samhälle som stjäl framtida livsutrymme och förgör ändliga resurser till ett samhälle som återanvänder resurser om och om igen och som understödjer de livgivande ekosystemen. En omställning som motverkar den ökande motsättningen mellan centrum och periferi både inom landet som helhet och inom storstadsområden, liksom den ökande motsättningen mellan de som har och de som inte har. En sådan omställning måste också innebära att Sverige samtidigt verkar för fred genom avspänning och nedrustning och att handel och finansiella system gör det möjligt för alla länder att försörja sin egen befolkning med mat och utveckla sin egen industri. Grundläggande samhällsförändringar måste genomföras.