Har inte vikarierna gjort något jobb? Blir det inte sämre för både anställda och dem som ska vårdas? Var inte budgeten för snål?
Offentliga sektorn har okritiskt svalt näringslivets nyliberala arbetsmetoder. Industrin har länge haft årliga krav på X % rationalisering. Teknik kan man effektivisera. Men människor? Bakom ligger värderingar – organisationens/myndighetens ekonomi är det viktiga. Företaget går med större vinst och det offentliga sänker skatterna för de rika. Men människor far illa i ett arbetsliv som inte är konstruerat för människor. Offentlig verksamhet fungerar allt sämre, och därmed hela samhället. Hälften av alla sjukskrivningar har psykiska orsaker. Vem ska samhället vara till för?
Lägg till den totala ignoransen från beslutsfattarna i ödesfrågor som klimat, biologisk mångfald, övergödning och global kemikaliespridning. Reaktionerna på larmen är på låtsas, laddstolpar och elbilar ska klara klimatet med hjälp av nya gruvor och nya energikällor. Samerna blir av med viktiga renbetesmarker, gotlänningar blir av med dricksvattnet, vindkraftindustrier sprids över svensk landsbygd. Målet: business as usual, inget ska inkräkta på vår materiella livsstil.
Beslutsfattare utnyttjar kriser till att flytta fram sina positioner. Trots uppenbara brister i vården är det inte dem de reparerar utan sådant de vill utifrån sitt uppifrånperspektiv, NATO-anslutning med kopplingar till svensk vapenindustri, privatiserad offentlig sektor och ny exploatering av naturens resurser. Näringslivet startar med offentligt stöd nya ”gröna” industrier som inte bidrar till hållbarhetsmålen.
Det offentliga har resurser – staten kan ge ut nya pengar, t ex för att rädda banksystemet. Gör motsvarande för att rädda mänskligt välbefinnande och mildra klimatkrisen! Istället låter de skattepengar läcka till skatteparadis (en tiondel av BNP) och legala skattelättnader för de rikaste. Pengar saknas inte utan politisk vilja.
Det här är en kris för demokratin. Trots allt allvarligare klimatlarm fortsätter verksamheten som vanligt, med lite grönmålning på ytan. Nedrustningen av samhällets sociala system är ändå värst – människor far illa och tilltron till demokrati och vårt gemensamma samhälle försvinner. Vi kan ha ett samhälle gjort för människor och en demokrati värd namnet. Men majoriteten av beslutsfattarna tycks helt faktaresistenta.
