En ständigt stigande och "hemlig" skatt på arbete

Skatter bör kalals för skatter anser dagens debattör.

Skatter bör kalals för skatter anser dagens debattör.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Debatt2020-09-15 09:57
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns skatter och avgifter som de flesta inte är medvetna om, då de inte syns på lönebeskedet, utan betalas direkt av arbetsgivarna. En sådan är den allmänna löneavgiften. Detta är i praktiken en ren skatt, även om den räknas in i arbetsgivaravgiften. Till skillnad från övriga delar av arbetsgivaravgiften är den inte är kopplad till någon social förmån som pensionen eller föräldraförsäkringen.  Ändå utgör allmänna löneavgiften den största delen av arbetsgivaravgiften i dagsläget. 

Det var 1995 som den allmänna löneavgiften infördes i syfte att finansiera inträdet i EU. Då låg den på 1,5 procent. Sedan dess har den höjts i omgångar och ligger nu på hela 11,62 procent. Då andra delar av arbetsgivaravgiften justerats ned, exempelvis för att kostnaderna för sjukfrånvaro minskat, har istället den allmänna löneavgiften ökat. Finansdepartement beskriver själva den allmänna löneavgiften som ett ”dragspel” som ”justeras för att hålla det totala avgiftsuttaget, som fastställs politiskt, oförändrat vid förändringar i socialavgifterna.” Så när arbetsgivare lyckas skapa säkrare och bättre arbetsplatser blir ändå den totala arbetsgivaravgiften 31,42 procent. 

Många tror kanske att höjda skatter innebär att mer resurser går direkt till utbyggnad av välfärden och den sociala tryggheten. Den allmänna löneavgiften är dock ett exempel på när pengarna bara försvinner ned i statskassan. Löntagarna och företagen avstår ett utrymme som skulle kunna gått till löneökningar och investeringar, men vad man får tillbaka är högst oklart. Snarare har den allmänna löneavgiften fungerat som en regulator. När andra delar av arbetsgivaravgiften sjunkit, då färre varit sjukskrivna eller arbetslösa till exempel, har istället allmänna löneavgiften höjts till dagens höga nivå. 

Detta är inte hållbart i längden. Det ska naturligtvis löna sig bättre att arbeta, vilket inte minst är viktigt i kris- och pandemitider. Men inte heller utifrån ett demokratiperspektiv är det försvarbart att skatter och avgifter döljs på det sätt som den allmänna löneavgiften faktiskt gör. Ett första steg i att öka kunskapen om vad som betalas i arbetsgivaravgift är att redovisa detta på lönespecifikationerna varje månad. Företagen kan enkelt ordna detta, då möjligheten finns i de flesta lönesystem utan extra kostnad. En angelägen reform som troligen skulle få ännu mer effekt vore att på sikt ändra skattesystemet så att alla delar av arbetsgivaravgiften redovisas för alla löntagare.