Politiker till höger och vänster har de senaste 20 åren systematiskt låtit arbetslösheten växa okontrollerat baserat på ålder, utbildning och etnisk bakgrund. Värst drabbade är ungdomar som är födda utanför EU med högst 9-årig grundskola vars arbetslöshet legat på 39.4 procent år 2010 jämfört med 40 procent idag.
Under de senaste 20 åren har två generationer ungdomar vuxit utan någon förankring på arbetsmarknaden och därmed bildat dagens våldsgäng. Nu när situationen har blivit ohållbar skyfflar politikerna över ansvaret på polisen, rättsväsendet, kriminalvården och militären som åläggs ett gytter av symptomlindrande åtgärder riktade mot strukturproblem i samhället som bara politiken kan lösa.
Under 90-talet och början av 00-talet minskade våldet trots en hög invandring. Men parallellt med den exploderande och cementerade arbetslösheten ökade det grova våldet och dödsskjutningarna blev plötsligt fler. Trots denna utveckling saknas det idag politiska förslag på hur arbetsmarknadssituationen för ungdomar ska hanteras. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att det är just ungdomar från denna grupp som systematiskt rekryteras till kriminella gäng. Här kan man säga att politiker sitter ofrivilligt fast i en ohelig allians med kriminella gäng och förser dessa med allt yngre personer som systematiskt exkluderas från arbetsmarknaden och därmed har tappat all hopp om framtida jobbmöjligheter.
En tydlig slutsats i myndighetsanalyser och forskning om orsaker till gängbrottslighet är att det är möjligt att arbeta brottsförebyggande genom ett tydligt fokus på slutmålet att finna och behålla ett arbete. Samtidigt som ungdomarna systematiskt stängs ut från arbetsmarknaden sedan 20 år tillbaka planerar svenska politiker att införa ungdomsfängelser för ungdomar mellan 15 och 17 år. Regeringen ger nu Kriminalvården i uppdrag att planera för anstalterna – som ska stå färdiga senast sommaren 2026. Detta förslag är anmärkningsvärt! I praktiken kan man säga att politiker erbjuder ungdomar fängelseplatser i stället för jobb. För att slippa sitt ansvar gör regeringen arbetsmarknadsfrågor till kriminalpolitiska frågor och skyfflar över frågan på kriminalvården.
Regeringen och oppositionen talar om ”gängkrig”, “barnsoldater” och ”terrorvälde” och använder alltmer ett militariserat språk som öppnar för militära lösningar i kampen mot gängkriminalitet.
Det är anmärkningsvärt att regeringen skyfflar över på polisen och militären frågor som har sina rötter i utbildnings- och arbetsmarknadsrelaterade strukturproblem i samhället. Det är först när framtidsutsikter går förlorade hos barn och ungdomar som gängen och våldet blir ett acceptabelt alternativ. Det mest effektiva sättet att hindra unga människor från att välja kriminalitet är därför att erbjuda ett första jobb.
Rekrytering till gängkriminalitet sker redan i skolan och även där har politiken slagit in på fel väg. Politiker till höger och vänster har fastnat vid ett symptominriktat brottsförebyggande arbete mellan skolan, polisen och socialtjänsten istället för lösa problem på strukturell nivå.
Sverige är på fel väg då frågor som tillhör arbetsmarknads- och utbildningspolitiken reduceras till militära och polisiära angelägenheter. Sverige bör ställa sig frågan om hur det kommer sig att dödsskjutningar bland unga män i Tyskland är tio gånger lägre än i Sverige trots att båda länderna har hög vapentillgång. I Sverige ligger ungdomsarbetslösheten på 21,1 procent oavsett utbildningsnivå jämfört med 5,7 procent i Tyskland, lägst inom EU. Bland unga utrikesfödda med korta utbildningar ligger arbetslösheten på 40, 8 procent i Sverige jämfört med 10.8 procent i Tyskland.
Varför lyckas Tyskland, men inte Sverige? Einstein lär ha sagt att om han hade en timme på sig att rädda världen så skulle han lägga femtiofem minuter på att definiera problemet och sedan fem minuter för att hitta en lösning. Tyska politiker gör som Einstein. Svenska politiker gör motsatsen. De försöker lösa problem som de inte ens har definierat.
Sverige behöver tänka förebyggande och göra själva samhällsbygget till en förebyggande struktur mot gängvåldet. Hur kan detta åstadkommas? Det är ett ämne som författaren utvecklar vidare i en lägre version i Svenska polisföreningens tidskrift nr 5/2023 som kommer ut i december.