Kan man lagstifta bort rasism? Den borgerliga regeringen med integrationsminister Erik Ullenhag i spetsen tillsatte en ny utredning, som blev kontroversiell. Den syftade till att begreppet ras skulle försvinna ur den svenska lagstiftningen. Enligt Ullenhag har ras en negativ klang och underblåser fördomar. De som argumenterar för att beteckningen ras ska utplånas, bygger sitt resonemang på att alla människor är lika. Resonemanget stöds av den naturvetenskapliga forskningen som bekräftar att raser inte finns.
Vår kanske störste vetenskapsman Carl von Linné delade in människor i raser efter den världsdel de tillhörde. Erik Ullenhag vill vända på resonemanget. Han menar att så länge vi använder rasbegreppet behåller vi rasisternas starkaste redskap för sin argumentation.
Samhällsvetenskapliga forskare hävdar däremot att rasbegreppet måste vara kvar. För att synliggöra rasismen i samhället måste vi tala om ras. Det vi inte talar om finns ju inte. Det är som om vi skulle inrätta ett “Sanningsministerium” som i George Orwells roman 1984. I den totalitära staten formar Sanningsministeriet ett nyspråk där sanning blir lögn.
Om vi hade ett svenskt Sanningsministerium i Ullenhags anda skulle ordet ras tvättas bort ur det allmänna medvetandet. Risken är då att vi glömmer att människor blir diskriminerade på grund av sitt utseende, sin hudfärg, sin religiösa eller sexuella tillhörighet.
Rasifierade kallar den samhällsvetenskapliga forskningen människor utsatta för rasism. De rasifierade tillskrivs felaktigt rastillhörighet av sin omgivning. Lagstiftar man bort ordet ras är det att sopa den strukturella rasismen med tillhörande fördomar under mattan. Det är detsamma som att låtsas att rasism inte finns i det svenska samhället.