Att sätta på vinterdäcken på hösten och ta av vinterdäcken till våren och även passa på och serva bilen. Att även då ta tillfället i akt och spela tennis med det gamla gänget och träffa vänner och bekanta. Coronan lägger en våt filt över dessa tankar denna gång. Det blir i stället en promenad genom Folkparken och runt Åbackarna. Jag minns anställningsintervjun när kommunalrådet Wernersson frågade om jag hade några relationer med Norrköping. Som liten besökte jag morfar och mormor på Norra Promenaden och jag matade ekorrarna och änderna i Folkparken blev mitt lakoniska svar. Jag kunde också ha tillagt att jag hade en morbror som arbetade på dåvarande Yfa (Förenade Yllefabrikerna) ett storföretag i textil på den tiden. Åbackarna med Motala Ström är som Djurgårdskanalen i Stockholm en grön lunga. Men strömmen här är mer vindlande. 5 öresbron som nu tydligen är under renovering gav minnen när den gamle fritidschefen Lennart Persson och jag i sporrsträck i häst och vagn färdades över den smala bron till Himmelstalunds salonger under nåt event.
När jag på 80-talet började på Destination Norrköping så skämdes Norrköpingsborna för sin stad och särskilt de gamla industribyggnaderna i centrum som vittnade om ”surbullestan” och doften av vått ylle. Idag är ”det gamla Industrilandskapet” Norrköpings främsta turistmagnet. Och norrköpingsborna pyser idag av berättigad stolthet. Stockholmare som besökt Norrköping är lyriska över stadens centrum med laxtrappa och sin industriella prägel. Sveriges bästa Campus hör jag också i kulisserna.
Tänk att Norrköpings politiker var så långsiktiga i Industrilandskapets utveckling! Bara ett fåtal tror sig veta den bistra sanningen att kommunen saknade pengar för att riva på 60 och 70 talet när rivningsvågen härjade som bäst (sämst) i svenska kommuner.
Brukar man inte säga att tiden läker alla sår?
Industrilandskapet borde kunna vara ett potentiellt världsarv.
Ett världsarv är en plats, ort eller miljö som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Lägger vi till hällristningar, att Göta kanal börjar i Norrköping och Kolmårdens Djurpark så finns en fin turistpalett.
Tänkte jag skulle hälsa på Turistbyrån och kolla läget. Turistbyrån var inte som museerna tillfälligt stängd. Den var permanent stängd! Turismen var före Coronan den industrigren som utvecklades snabbast. Sverige har från ett underskott i turistbalansen på 70-talet gått till stora miljardöverskott 2019 innan Coronan. Om jag minns rätt sysselsätter besöksnäringen mer folk än hela skogsindustrin och bilindustrin i Sverige tillsammans. För mig finns bara två skäl till permanent nedläggning av en turistbyrå. Antingen har de misskött sina uppgifter så att man tvingas lägga ned eller så har beslutsfattarna i kommunen misskött och missförstått sin ledningsfunktion. Tänk bara om alla besökare till Norrköping kunde förmås att stanna bara en dag längre. Vilken potentiell business! Förleds inte och tro att all turistbusiness sker på nätet. Turismen borde inte vara ett kommunalt särintresse. En känd politiker (m) talade om att vår militära beredskap som ett särintresse. Beredskapen rent generellt under Coronan känner alla till och tyvärr fått erfarenhet av.
Liksom vår beredskap för en alltför omfattande invandring.
Under mitt korta besök i Norrköping ville jag även ringa Östergötlands Napoleon och Kolmårdens grundare Ulf Svensson. Han har lärt mig att se möjligheter där andra ser problem. Att känna engagemang och fighting spirit trots 90 år fyllda är föredömligt. I dagarna skulle han få en ny medalj. Den är han värd. Gärna medalj men först en rejäl pension.
Vännen Ulf har fått båda!
Jag tänkte avsluta rundvandringen med att titta på den vackra skulpturen vid Stadsmuseet nära Schweizer huset mittemot Strykjärnet En av mina egna favoritplatser i Norrköping. Vid något tillfälle fick jag lista mina ”hemliga” smultronställen i Norrköping. Det här var favoritplatsen Nr 1
Men där fanns nu bara en sockel kvar och ett spretigt armeringsjärn. Symbolik på turismens begravning i Norrköping? Definitiva slutet för Destination Norrköping? Denna plats vid cafébordet var för mig zenit i Norrköpings historia med dåtid, nutid och framtid. Varför? Skulpturen heter ”Nordens Kraka”. Finns även i målning från 1862 av Mårten Eskil Winge på Nationalmuseum i Stockholm.
Nästa söndag kommer fler anteckningar från Arne Ellefors återbesök i Peking.