Den 17 september äger val till kyrkofullmäktige rum. En mycket märklig situation har uppkommit. Ett visst parti tågade 2010 ut ur Storkyrkan vid riksmötets öppnande i protest mot dåvarande ärkebiskopen Eva Brunne talade för en universell tillämpning av det kristna kärleksbudskapet. Partiet tycks föredra en selektiv användning av budskapet. Nu mobiliserar samma parti för att ta platser i församlingarnas fullmäktige. Det är svårt att se ett uppriktigt intresse av kyrkans verksamhet av sådant handlande. Jag ser inte en teologisk agenda bakom mobiliseringen utan en politisk. Antikrist månne? Det påkallar än en gång nödvändigheten av att fullfölja skilsmässan från staten. Avveckla det politiska partiintresset från kyrkovalet. Låt det här kyrkovalet vara det sista med denna restprodukt. För övrigt anser jag att det räcker med kyrkans nuvarande fem liturgiska färger, violett, grönt, vitt, rött och svart. Jag tycker inte att brunt passar in.
Antikrist in till kyrkan?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.