Har mĂ„nga gĂ„nger funderat pĂ„ vd det Ă€r för fel pĂ„ att vara aktivist och varför aktivism upplevs som nĂ„got negativt av framstĂ„ende politiska kommentatorer och chefredaktörer. Nu senast var det Widar Andersson i Folkbladet som för nĂ„gra dagar sedan lite nedlĂ„tande skrev âDe gröna valde bort aktivismenâ. Jag kan definitivt inte se aktivism som nĂ„got negativt. LĂ„t mig ta nĂ„gra historiska exempel. Det fanns under 1950-talet starka krafter i vĂ„rt land för att Sverige skulle ha kĂ€rnvapen. Den aktivism som uppbĂ„dades frĂ€mst av det socialdemokratiska kvinnoförbundet var utan tvekan ett mycket starkt bidrag till att Sverige inte har kĂ€rnvapen. Under 60- och 70-talet förĂ€ndrades bĂ„de den officiella hĂ„llningen som den allmĂ€nna opinionen till USA:s anfallskrig i Vietnam. Detta var till stor del aktivisterna i FNL-gruppernas förtjĂ€nst.
Ett annat exempel som jag menar var aktivism var nÀr man i Linköping lyckades fÄ igenom en kommunal folkomröstning om Vallaskogen, dÀr aktivisterna segrade.
TidsmÀssigt nÀrmare har vi Greta Thunberg och alla hennes vÀnner runt om i vÀrlden som genom sin aktivism definitivt satt stora och kraftiga avtryck inom miljö- och klimatpolitiken.
Vidare kan man fundera pĂ„ den aktivism som sker inom t.ex. Röda Korset som Ă„r efter Ă„r stĂ„r med sina bössor och samlar in pengar till VĂ€rldens Barn eller FrĂ€lsningsarmĂ©n som Ă„r efter Ă„r stadigt stĂ„r med sin skylt âhĂ„ll grytan kokandeâ. Dessa grupper Ă€r sjĂ€lvfallet ocksĂ„ aktivister.
NÀr chef- och politiska redaktörer föraktfullt uttalar sig och/eller beskriver aktivism sÄ tycker jag mig se en rÀdsla för att politiska och sociala initiativ ska tas över av grupper som inte sitter pÄ makten i riksdagen eller pÄ andra stÀllen.
DÀrför anser jag vi istÀllet för att beskriva aktivism föraktfullt och förklemande ska hylla de mÄnga mÀnniskor som utan krav pÄ ersÀttning jobbar med demonstrationer, namninsamlingar, pengainsamlingar m.m. för ett bÀttre samhÀlle.
Jan-Olov Karlsson
Svar direkt
Jan-Olov Karlsson lÀser in saker i min text som inte finns dÀr. I mina uppfattningar om aktivister/aktivism finns inget "föraktfullt eller förklemande". SÄdant ligger inte för mig. DÀremot Àr det viktigt att den som Àgnar sig Ät aktivism förstÄr att det inte Àr förenligt med att vara journalist och att den riksdagsledamot som Àr mer aktivist Àn parlamentariker inser att ens politiska gÀrning kommer att försvagas genom aktivismen.
Widar Andersson