För en vecka sedan lämnade Adam Tensta TV4 Nyhetsmorgon efter kritik mot Louise Andersson Bodins medverkan i programmet. En utebliven diskussion kom att bli senaste veckans drev som fortfarande pågår och jag kan bara sorgligt konstatera att vi alla är förlorare i debatten.
Louise gjorde fel som sade n-ordet i sitt klipp men det var av okunskap i ett harmlöst sammanhang. Ordet är kränkande och har en rasistisk laddning men det gör henne inte till rasist. Hon bad om ursäkt, förstod felet och tog bort klippet. Ur en humanistisk aspekt är hon ren från sin handling.
Rasister tror att de är överlägsna andra folkgrupper och föraktar/hatar människor med annan hudfärg/kultur. Hon är samtidigt ingen offentlig person utan blev en uppmärksammad gäst. Efter programmet var hon fortfarande okänd för massan. Tensta är artist och har en hög ställning som Louise inte är i närheten av. Hon kunde inte heller försvara sig. Det han gjorde är fel.
Programledarna refererade henne som tidigare gäst men Tensta outade hennes namn och tillskrev henne som rasist. En del fans, antirasister, politiskt korrekta och uppenbara troll börjar genast hata henne. Det är justitiemord: hennes ursäkt betyder ingenting, hon döms som skyldig till att vara rasist.
Det är även ett slag mot feminismen då en manlig artist använder ett stort medium mot en försvarslös tjej. Jämställdhetsmedvetandet verkar upphöra, det är ”ok” att hata henne. Vi som vill se en offentlig ursäkt till Louise hamnar i skymundan för rasister som hatar honom vilket jag beklagar. Alla fokuserar på rasisterna och menar att Tensta får vatten på sin kvarn. Allt fler associerar Louise som rasist vilket är fel.
I ett klipp förklarar hon skärrat vad hon sade men n-ordet nämns varpå många anser att hon inte alls ångrar sig. Att paniken och upprepningen handlar om psykologi vill ingen förstå. Tensta borde stannat och tagit diskussionen. Om allt förklarats mer ingående hade vi sluppit dreven mot båda. Något som har tydliggjorts är vilka motsättningar som finns. Tensta använder n-ordet i musiken vilket är dubbelmoral men många rättfärdigar det.
Termer som rasifierad, tolkningsföreträde och white-splaining används frekvent. Det konstateras att det är ”vita” och ”icke-vita” som ställs mot varandra, bara ”icke-vita” kan bli förtryckta vilket gör dom till de enda kämparna som kan slå tillbaka mot rasism. Vissa går så långt och menar att ”vita” inte kan uttala sig om rasism: de kan inte motverka något de inte upplevt. Jag är bedrövad och undrar oroligt om det verkligen är en allmän uppfattning att vi inte kan motverka rasism tillsammans? Rasism rör inte bara "icke-vita", det rör alla. Men så heter även Adam Tenstas nya album The Empty och allt känns bara tomt.