Logga in
Logga ut

David Iwung

Fotbollsbloggen

IFK:s delikata talangsituation

NORRKÖPING Nej, det blev ingen vidare söndag för IFK Norrköping

Och ja, vi har hört och sett det förut. 

En mer eller mindre totaldominans stora delar av första 45 men bara ett mål.

Och det är knappt att det går att credda Peking för målet. 

Simon Skrabbs inspel skulle inte gått fram till Kalle Holmberg men ett taffligt beslut av Andreas Isaksson, en märklig touch på Marcus Danielsson och Peking var i ledning.

Det enda mål laget mäktade med. 

Vi kan inte avfärda det som en tillfällighet.

När inte heller inlägg nummer 67 nådde en IFK-spelare i boxen hörde jag Stefan Hellbergs ord från den här intervjun i huvudet.

"Många av våra forwards är unga och vana att göra mål på flera tillslag vilket kanske bara en fjärdedel av målen görs på. De flesta görs på ett tillslag. Som ung spelare och forward har man oftast tagit bollen och sökt skott. Nu finns inte den platsen".

----------------

Med fem matcher kvar av allsvenskan kan IFK Norrköping fortfarande vinna SM-guld.

De kan sluta tvåa och ta en plats i Europa.

De kan sluta trea och nypa en plats i Europa. 

De har en förlust på sina 18 senaste matcher.

De har släppt in fina 22 mål på 25 matcher och är ett av allsvenskans mest svårslagna lag.

Men, MEN: Det är en svårlöst gåta hur ett lag, ett topplag, kan ha så svårt att övertyga.

Hur många gånger har du lämnat Östgötaporten, stängt av streamen eller gått ifrån en bortamatch fylld med en övertygelse att:

"Idag var IFK Norrköping bra".

"Idag satt det ihop under 90 minuter". 

Vid hur många tillfällen?

AIK hemma (2-0), AIK borta (andra halvlek i en rock n roll-match som slutade 3-3), Östersund borta (2-0), Hammarby hemma (0-0).

Det är matcherna som poppar upp men i övrigt sitter vi med samma obesvarade frågor som fanns där redan under säsongens första del. 

Varför exploderar inte den där potentialen som finns där?

För den finns väl där?

Vad krävs för att spelövertaget ska ge mer mål?

Hur han en miljard inlägg och inspel resultera i så lite?

IFK:s 200-matchersman och lagkapten summerade det ganska bra efter krysset som kändes som en förlust i Pekings läger. 

Samma känsla som fanns där efter Sirius och Trelleborg.

Andreas Johansson sa:

"Det är som många gånger förut. Vi spelade jättebra och skapade otroligt mycket i första halvlek, men vi måste punktera matchen. Om vi gör ett mål till så vinner vi men det har varit lite vår grej det här året, att vi inte lyckas döda matcherna".

----------------------------

IFK Norrköping skriker efter att få en ennan tyngd, styrka och avgörande kvalité där det nu känns jämntjockt.

Christoffer Nyman plus ytterligare ett elak(are) forwardsalternativ känns som något som behöver hittas och kontrakteras.

I intervjun med Stefan Hellberg svarade han följande på frågan om det är en forwardsegenskap som kommer med åldern, att bli bättre på att avsluta på ett tillslag:

– Lite så. Sen handlar det naturligtvis också om storlek och kvalité. Sebastian Andersson och Emir (Kujovic) gjorde mycket mål på ett tillslag.

--------------------

Vad finns det där ute, inte alltför avlägset bort?

Sirius Moses Ogbu må vara 27 bast men är svår att inte gilla.

Beslutsfattandet är inte alltid det bästa men sju mål på 20 starter i ett bottenlag är inte kattskit. 

Ogbu sitter dessutom på ett kontrakt som går ut i höst.

Per Frick skulle vara intressant att se i ett annat lag och en annan miljö än i ett krisande och identitetssökande Elfsborg. Fricks avtal med Elfsborg sträcker sig till 2021.

Linus Hallenius? 29 bast och kontrakt till 31/12 2020. En urstark säsong men känns som han faller bort i Pekings värvningsstrategi. 

Finns det mer att få ut av Hallenius än vad han visar nu när han glänser i Sundsvall

------------------------

Och som lite av  ödets ironi: Igår besökte mister boxavslutare hímself, Gunnar Heidar Thorvaldsson, Östgötaporten på sin lilla farvälturné.

Bara för att förstärka vad vi snackar om vad för forwardstyp.

-----------------

Í fredags satt jag på Östgötaporten och såg Ishaq Abdulrazaq svara för en ny fin träning. IFK Norrköping står mitt i en delikat situation. 

Vi kan direkt slå fast att 16-åringen är något extra.

Hans andra provspel går ut nu i november men om Peking får som de vill så kommer han tillbaka till Norrköping igen.

Och helst på en längre vistelse.

Det är dock inte så lätt att kasta upp ett kontrakt att skriva på.

Abdulrazaqs unga ålder gör att han inte får skriva på (måste fyllt 18).

Av skäl som är lätta att förstå så har inte IFK Norrköping velat prata högt om talangens enorma potential, de vill ha juvelen för sig själva men bara framtiden kan utvisa vad som händer när han åker hem igen 6 november i samband med att visumet går ut.

 

 

 

Tankar om IFK:s lagkaptensval

NORRKÖPING 2018 blir snart 2019.

4 januari kickar Peking - minus den landslagsuttagna Qatar-kvartetten - igång försäsongen med tester.
Jens Gustafsson har en del tunga beslut att fatta i vinter.
Simon Thern efterlyser fem-sex nyförvärv för att inte tappa slagkraft.
Oklart om Peking-ledningen är inne på samma bana som Årets röst.
Tveksamt om klubbens ambition är att spetsa i den utsträckning som Thern önskar, men det kommer att krävas en handlingskraft som vi kanske inte sett tidigare.
Något jag fördjupade mig i här.
Vid sidan av att signa upp namnen som ska se till att det blir en ny säsong i den absoluta allsvenska toppen ska det tillsättas en ny lagkapten.
Andreas Johansson var lika självskriven med bindeln på biceps som Gudmundur Thórarinsson är vänsterfotad. 
"Ante G" var:
Urtypsledaren.
Helylle-ambassadören.
Pappan.
Klippan.
Den (taktiskt) förlängda managerarmen.
THE LAGKAPTEN.
Vem tar över?
Frågan har nu, i mitten av december, inget givet svar – men visst finns det alternativ som sticker ut.
Lars Krogh Gerson: Plus: Självklar ledargestalt och pådrivare. Minus: Tar han en ordinarie tröja?
Simon Thern: Plus: Verbal (årets underdrift) och vantrivs inte direkt i centrum och med ansvar. Minus: Förtjänar man uppdraget efter en (1) en säsong?
Alexander Fransson: Plus: Given, gigantiskt IFK-hjärta, respekten hos medspelarna. Minus: Timid, svårt att ta plats (i en ledarroll). 
Oavsett vad Jens Gustafsson och IFK väljer så kommer det bli en annan sorts kapten. Den som påminner mest om Andreas Johansson är Simon Thern om man ser till att fylla plats och stå i första ledet men går det vara lika kvick med twittertyckandet med ett kaptensuppdrag?
Thern tycker säkert det. Ni (supportrar) och vi (media) tycker säkert det - men tveksamt om IFK Norrköping är lika positiva.


Det här kan mycket väl sluta med ett none of the above-alternativ.
Det kan sluta med att Christoffer Nyman föräras med att inte bara ha en egen läktarsektion uppkallad efter sig utan också bli IFK Norrköpings lagkapten i hemkomsten.

För visst kommer Pekings Golden Boy snart och det skulle knappast orsaka en tsunami av protester om det blir Nyman efter Johansson

-----------
Vid sidan av "Totte" är det en segstartad silly season ur ett IFK-perspektiv. Simon Thern och Alexander Fransson placerades i AEK Aten. Jag tog upp det med "Alle" under måndagen som meddelade: "Det ska vara något extremt bra om jag ska röra på mig".
------

Ringde upp Jonas Hellberg, IFK:s fystränare, under dagen. En kass avslutning för den populäre Hellberg på 2018. I samband med sonens hockeyträning slet Hellberg av hälsenan och kommer inte att kunna jogga på fem till sex månader.
Fysläraren blir rehabeleven.
--------
Sylvias Tarik Hamza var nyligen och testade med IFK Mariehamn. Daniel Sjölunds Mariehamn. Nu är Hampus Lönn och visar upp sig hos den finska förstadivisionskubben och självklart har "Daja" en del i att Mariehamn "fått upp ögonen" för Sylviaduon.
-------------
Det här är ett forum för fotboll men det är svårt att blunda för vad som händer (vad händer inte?) i Vita Hästen. Det har inte direkt varit världens bästa arbetsmiljö på IFK:s  kansli det senaste året (NT:s avslöjande granskning) men att jämföra stadens två titaner är som att...jag hittar inte ens liknelse. Peking har stått och balanserat på ruinens brant, varit nere i ett sportsligt hål men rest sig och är idag i finfin form. Vita Hästen umgås med kaos och hänger med oro. Den här vintern är det mer än så. Det är en fars som slutar var?

---------------

Måste även ta upp vad jag vädrade på Twitter i samband med att IFK Norrköping presenterade de isländska kidsen  Oliver Stefánsson, 16 år, och Isak Bergmann Jóhannesson, 15. Dagen innan hade jag specifikt frågat Jens Gustafsson om det var aktuellt att gå vidare med talangerna som var här på provspel i höstas. Det var det inte - hävdade Gustafsson som alltså strax efter gick ut med att de hade värvat Akranes-löftena. Det kändes märkligt. En konstig mörkning som måste ifrågasättas. Det var inte så att det var Mikael Lustig och Sam Larsson IFK hade kuppat hem. Det var en rak fråga som är svår att missuppfatta men å andra sidan inte ett särskilt förvånande agerande. Det är svårt, trots en rad försök, att få loss vilka träningsmatcher IFK har bokat in i vinter. Försöket att få ett besked vilket det kommande motståndet kan bli under träningslägret i Portugal har gett noll. Trots en rad försök. IFK väljer självklart vilken väg de vill gå. Vilka kanaler de vill dela med sig av sina nyheter men jag har svårt att se vad de skulle ha att förlora på att vara rakare i sin kommunikation i de här specifika fallen. 

 

Peking-frågorna att fundera på inför 2019

NORRKÖPING Hallå, Norrköping. Är tårarna torkade? Stämbanden läkta? Besvikelsen över silvret, om det fanns någon, lagt sig? 

2018 dansades ut på Bravida Arena och"Pekings" säsong landar självklart på plus.

65 fina poäng.

27 insläppta är lika fina siffror.

Tre förluster (ja, väl medveten om det Trelleborg-fallet blev kostsamt) är inte alls fy skam.

Nya lyckade värvningar där Isak Pettersson och Ian Smith kan kvittera ut toppbetyg.

Lägg dessutom till Sylvias serieseger och U19-lagets avancemang.

På sista raden: Ett positivt skimmer när det är dags att summera och se framåt.

Det är en säsong som knappast drar ned förväntningarna inför 2019.

Det känns som IFK Norrköping tog det sista steget mot en etablerad allsvensk toppklubb när de stod pall spelarförsäljningar och tog sig tillbaka in i guldstriden både tre och fyra gånger.

Självklart talar även plånboken för att de kunna cementera sig kvar i den allsvenska toppen ett tag framöver. 

--------------

Men det är som alla vet en ny tid som bankar på Östgötaporten. 

Utan Andreas Johansson och Daniel Sjölund med allt vad det innebär.

Det är två av de största utmaningarna när det är dags att dra igång igen.

Här kommer några andra frågor som möter Kamraterna: 

Lagkaptensbindeln: Det mest givna valet flyttar till Halmstad och Lars Krogh Gerson tar över, eller? Blir valet Simon Thern? Har Alexander Fransson intresset att leda laget? Har han kriterierna? Jens Gustafssons val blir högintressant - och avgörs med Christoffer Nymans comeback? Sett till status och helylle-aura är Nyman på samma nivå som Johansson. 

Defensiva sammansättningen: Försvaret satt ihop på ett beundransvärt sätt hela säsongen och när backlinjen släppte bollar eller spelare förbi sig stod eller slängde sig Isak Pettersson till undsättning. Utan Andreas Johansson känns det vidöppet om startplatserna. Kasper Larsen har inte övertygat än, Henrik Castegren tog chansen men har inte ens tio allsvenska starter i ryggsäcken, vi väntar på att Filip Dagerstål ska bli senior i sitt uppträdande och Lars Krogh Gerson har varit en lyckad städgubbe hela året. Uppgörelsen när IFK plockade tillbaka Gerson var att han skulle ta ett steg ned, slussas in som mittback och bli "Ante G:s" efterträdare. Gerson har uppspelsfoten och tuffheten - men vilka ska han ha runt sig? Det känns som ytterligare en försvarare av rang behövs.

Christoffer Nyman: Det mesta talar för att han kommer hem, kommer tillbaka. Och för varje dag som kommer närmare sommaren då "Tottes" kontrakt går ut - ju svårare får Braunschweig att få bra betalt för sin spelare. Alla vet vad en hel Christoffer Nyman kan. Alla vet vad han känner för IFK och Norrköping. Här kan IFK:s marknadsavdelning ha 1 000 extra årskort att hämta in samma dag som Nyman skriver på. 

Spelsystemet: Den ständiga 10 000-kronorsfrågan. När Peking under hösten petade in Gudmundur Thórarinsson centralt fick spelet en annan dimension. Islänningens blick, känsla och leverans tillsammans med Fransson/Thern: En godisbutik. Sätta 3-5-2 från start eller alternera mellan 3-4-3? 

Målvaktshjälten: Inte är hemmasonen och Golden Boy David Mitov Nilsson nöjd att sitta på bänken bakom Isak Pettersson? Det ska han inte vara. Mitov ska spela - men chanserna att göra det när konkurrensen är mördande är självklart ytterst begränsad. Det skulle inte förvåna mig om Mitov Nilsson kommer lämna in en transferansökan.

Nigerianska supertalangen: Ja, Ishaq Abdulrazaq alltså. Mittfältaren som varit här för två testspel är något alldeles extra. Det syns på träning och det är svårt för IFK-ledningen att dölja att de är hänförda. Problemet är att löftet bara är 16 och kan inte enligt reglementet värvas. Hur håller man den här diamanten "hemlig"? Peking har även beslut att fatta vad gäller Erik Lindell som vuxit in i kostymen på allvar under två sejourer i Degerfors men inte kan gå tillbaka till att vara en marginalspelare. I Degerfors har Norrköpingskillen visat att han pallar att ha en nyckelroll i superettan. 

Islandsspåret: Fortfarande småchockade vad fan det var som hände under Arnór Sigurdssons blixtexplosion och feta försäljning - IFK inser att det finns massor av intressant att hitta och få ut på den lilla ön. Fyra testspelare var här, alla från Akranes, under hösten. Vilka får kontrakt och är värda att satsa på? Ska de få stå på tillväxt ett tag till? 

 

 

Behagligare heta Gustafsson än Norling

NORRKÖPING En sista omgång med ögonen på vad som händer på Hisingen men där lika mycket fokus kommer att vara på utvecklingen på Guldfågeln i Kalmar. 

Det är lite som när Kurt Cobain kysste Courtney Love på omslaget av "Sassy Magazine": Den bästa av tider - den sämsta av tider.

 

Den bästa för: Spänningen, avgörandet, avskeden.

Den värsta för: Spänningen, avgörandet, avskeden.

---------------

Allsvenskan 2018 har utvecklat sig till en beroendeframkallande njutning som man vill bevara, förlänga och krama ur mer av.

Svängningarna. Dramatiken.

Stopptidsmål.

Hjältar. Syndabockar.

Skador. Avstängningar.

Det här hade gärna fått fortsätta ett tag till men nu är det dags att ta fram en mästare.

Det är dags att dela ut Lennart Johansson.

----------------

IFK Norrköping hade en ledig tisdag men igår var Johny Daagh uppe för att känna av atmosfären dagen efter sista sekunden-avgörandet mot Örebro och Daniel Sjölunds mäktiga hej då på Östgötaporten.

Det var, milt uttryckt, uppslupen stämning återhämtningsdagen.

Avslappnat och inte alls den press och stress som AIK försöker tona ned att de går och bär på och känner.

Gnagets utgångsläge är självklart att föredra, de har en hand och i alla fall åtta nävar på bucklan, men vi har en situation där IFK inte förlorar ett guld.

Det gör AIK, och mer där till om de skulle falla igenom och Peking kniper en trea. 

Som säsongen utvecklat sig, med det "klara" ryck som AIK stod för men senare tappade samt de skilda kravbilderna som råder mellan guldkombatanterna är det behagligare att heta Jens Gustafsson än Rikard Norling

-------------

Peking avslutar borta - men hemma.

Det kommer att vara bortastödet som är röststarkast och ivrigast.

Det kan behövas mot ett Häcken som inte bara plöjt fram som en dopad offensiv bulldozer med en fantastisk Paulinho som chaufför. 

Häckens hemmarad: 10 4 0. 

Noll torsk på Bravida Arena.

Vad som fallit bort i uppsnacket är att IFK möter en av allsvenskans tuffaste utmaningar.

----------------

Hoppas att ni inte missade den närgångna sista avtackningen som Annika Flood fångade med kameran när Andreas Johansson tog sig tid för var och av de som dröjde sig kvar på Östgötaporten i söndags. Vuxna män i tårar. Barn i tårar. Kvinnor med innerliga kramar. Det är inte vem som helst som kliver vidare till Halmstad, det vet vi och behöver inte ältas mer men en tydligare påminnelse finns inte än att det lyste personliga band om varenda omfamning och selfie.

----------

Daniel Sjölund och Andreas Johansson är människor av folket. Personer av fansen. Det finns inget tillgjort eller konstlat och även om de är jäkligt mycket bättre fotbollsspelare än vad du och jag är och någonsin kommer bli så är det igenkännandefaktorn som byggt och stärkt bandet som sträcker sig hela vägen till Åland och Halmstad långt efter att "Ante" och "Daja" städat ur skåpen på Östgötaporten.

-------------

Frågade ut Noa Bachner, Olof Lundh och Jonas Dahlquist om IFK:s säsong och söndagens upplösning. Deras, och mina, tankar hittar du här

--------------

Peking packar ihop som sämst tvåa. Har Europa att se fram emot och en Christoffer Nyman som är på väg hem. Ian Smith och Andreas Blomqvist har kritat på nya kontrakt och det känns inte troligt att det kommer bli samma omsättning på spelare 2019. Ett år som inte alls behöver bli mindre intressant än 2018 - som fortfarande har en chans att ramas in i guld.

----------

När BP vände och fixade en blytung trepoängare mot Elfsborg blev jag tvungen att räkna. Och fick fram att IFK Norrköpings 62 inspelade pinnar är fyra fler än vad Elfsborg och IFK Göteborg skrapat ihop. Tillsammans. Läste senare vad Johan Orrenius konstaterade: Jönköpings Södra fick kvala, och åkte ur, på 30 poäng förra hösten. IFK Göteborg och Elfsborg står på  28 respektive 30 och hänger kvar utan kval. 

 

 

 

 

 

Ett pliktskyldigt inhopp nog för "Daja"?

NORRKÖPING Johny Daagh rattade och parkerade firmakärran på parkeringen vid Grimsta Idrottsplats. Fuktdis och en röd matta (?) till entrén. Mer för VIP-gästerna än journalistpacket, säkerligen, men ett toppbemötande av den allsvenska nykomlingen som till och med erbjöd platser inomhus för att se matchen. 

"Var kommer ni ifrån?", frågade killen i hissen upp till pressläktaren. Knockad av våran akademiska östgötska.

Installering. Vänta in startelvan. Hälsa på IFK:s tidigare pressansvarige, Jack Nordholm, i stilig rock. 

-----------------

Peking hade bestämt sig för att inte ge bort matchbilden.

Det var bestämda tryck i passningarna och med David Moberg Karlsson i en mer utpräglad position på kanten hade Kamraterna all boll första kvarten.

Halvchanser och halvträffar.

Alexander Fransson och Gudmundur Thórarinsson älskade att ha den extra sekunden att hantera boll mot ett lågt hemmaförsvar som satte sin offensiv på nyblivne 17-åringen Jack Lahne. Ett kvicksilver som hade skoj mot Pekings U21-lag för ett par veckor sedan. 

Bollen tillhörde IFK. Den hetaste chansen BP. Tim Söderström som redan plockats upp av Hammarby skulle satt sitt friläge men ni vet hur det är med bottenlag och effektivitet. 

Som kaviar och mandelkubb.

Roberth Björknesjö, om vi ska fortsätta med dialekter, har en stockholmska som får stockholmarna att bli avis. 

BP-coachen som kastades in efter att Luis Pimenta mobbade bort sig själv från klubben fick egentligen matchen dit han ville men fick inte alls som han ville.

0-1.

Den värsta  sortens förlust som sved extra med tanke på att hans unga lag brände fyra-fem chanser som kan klassas som 100-procentiga. 

-------------------

David Moberg Karlsson fick en såndär träff som han får för sällan. PANG. Klockrent i stolpen och Gudmundur Thórarinsson hade egentligen inte balansen eller vinkeln men den isländske schlagerskrålaren sket i det.

Bättre och vaksammare målvaktsarbeten har skådats än det Nikola Petric visade prov på men vi ska inte slänga något förminskande över "Gudis" vakna agerande.

Ur ett IFK-perspektiv blev det inte så mycket bättre eller roligare innan slutsignalen ljöd.

Det var ingen som försökte släta över att det var en spelmässig insats som var glömd redan när Peking tackade klacken.

Mer intressant var:

Att det är en enda poäng - och en match mer spelad - till AIK.

Och om det är en ny knäskada på Henrik Castegren.

Hur Gnaget svarar upp vet vi ikväll. Castegrens skadedom lär inte heller dröja för länge. 

Så här sa han i alla fall igår

"Jag har sett situationen i efterhand. Det är en liten vridning samtidigt som det var väldigt hård våld på utsidan av knäet. Jag kände att någonting inte var helt rätt. Jag kunde springa på det men jag känner att det var bättre att någon kollar på det".

-----------

Jens Gustafsson vet främst två saker inför söndag.

Att hans lag fortfarande har chansen att bli svenska mästare - och att det är sista hemmamatchen för Andreas Johansson och Daniel Sjölund

"Ante" spelar. Det skulle han göra om han drabbades av fågelinfluensan och fick vänsterfoten överkörd av treans spårvagn.

Men Daniel Sjölund...

Hur gör IFK-managern med "Daja"? Hur stor hänsyn tar han till att det är ett farväl av en klubbikon (som förvisso tappat sin plats)  i  vägandet mot att det är en brinnade guldkamp?

Glödande i alla fall.

Lägger ett pliktskyldigt inhopp sista tre minuterna en blöt filt över avskedsföreställningen? 

Räcker det med ett inhopp för mittfältsmaestron?

--------

Jens Gustafsson mot media och komma undan guldsnacket del 12 såg och lät exakt som de föregående elva episoderna.

Fråga.

Ducka.

Omformulerad fråga.

Ducka.

Fråga igen.

Ducka igen.

-------------

Med Kasper Larsen, Filip Dagerstål och Andreas Johansson var det inte så att det slog blixtar om backlinjen. Henrik Castegren är inte heller en speedkula. Lars Krogh Gerson har bäst fart i den försvarslinje som kommer matchas nästa år men det bör vara aktuellt att i alla fall se över ytterligare backar som klarar att löpa med. 

-----------

Med risk att framstå som övergnällig och ibland skjuta onyanserad kritik - IFK Norrköping är självklart på väg att slutföra en lysande säsong.

Europaspel i hamn.

Tredje gången på de fyra senaste åren.

Klubben och den sportsliga ledningen fortsätter att ta kloka och förankrade beslut. Spelartappen, eller försäljningarna om du föredrar, som fruktades bli på kostnad av positionen som topplag slutade med en fruktan.

Poäng- och tabellmässigt är det redan ett överbetyg men det är fortfarande ovant - trots 28 spelade matcher av 30 - att se Peking vara en nästintill fläckfri defensiv enhet i stället för att offensivt briljera.

Men hallå:

Tre torskar i serien.

Chans på guld. 

Det är inte många lag i allsvenskan som mår bättre. 

 

 

 

 

 

Bilden av offensiva IFK - rent felaktig

NORRKÖPING Tre skitiga Peking-poäng på Guldfågeln Arena.

Den här gamla toppstriden fick tillräckligt med ny energi för att kallas smålevande, igen.

Om AIK är bäst i Sverige på att styra matcher och göra dom till sina egna så är IFK bäst på att vara halvdana vinnare. 

Kamraterna fortsätter att hitta vägar till vinster och poäng när spelet inte sitter.

För det gjorde det verkligen inte mot Kalmar.

Det kändes som en karbonkopia på Trelleborg och Sirius där det inte satt ihop, saknades bolltempo och rådde en kollektiv handlingsförlamning. 

En ny gräskramp.

Isak Pettersson räddade Peking. Igen.

Alexander Fransson valde sitt första mål sedan comebacken med omsorg och Kalle Holmbergs avgörande Van Persie-språngskalle  såg i alla fall till att det blev en bra söndag för Jens Gustafsson och att det finns spänning kvar i den allsvenska slutspurten. Närmast för AIK: Malmö FF.

Det kan vara tre poäng som skiljer med tre duster kvar.

har vi ett race. 

------------------

IFK Norrköping kommer lyckas med de knastertorra målen att bli bättre än förra året och att bryta etta, trea, sexa-spiralen men det är hög tid att vi vädrar den felaktiga uppfattningen om ett offensivt och för den delen underhållande Peking

På väg hem från Kalmar roade jag mig med - så spännande är jag - att kolla Pekings målstatistik 2018.

Endast vid fyra av sammanlagt 26 tillfällen har laget lyckats göra fler än två mål i en och samma match. 

3-1, Kalmar FF hemma.

4-2, Dalkurd hemma.

3-3, AIK borta.

3-1, Malmö FF hemma.

En vidare snabbgrävning visar att Peking, tvåa i den allsvenska tabellen, är sjua i den allsvenska målligan.

Häcken: 51.
Bajen: 49.

Malmö FF: 47.

AIK: 46.

ÖFK: 44.
Sundsvall: 43.

Är alla före IFK:s 42 insparkade eller innickade baljor. 

Förvånande? Ja - och nej.

---------------------------------------

Vad som saknas Pekings offensiv, spelsystem och anfallstyper, har vänts och vridits på mer eller mindre hela säsongen men det är ändå offensiva IFK Norrköping som är bilden som lever kvar 26 omgångar in i säsongen.

Förhoppningen att "snart lossnar det" är på väg att rinna ut.

Det kommer inte att göra det. 

Det finns inget som tyder på att det kommer göra det på sikt heller. 

Inte med befintligt manskap. Inte med de här spelartyperna

3-4-3-modellen med tre forwards, där bland annat fjolårets allsvenska skyttekung huserar, framför två fina centrala mittfältare som rankas bland de bästa i Sverige.

Både individuellt och som duo. 

Det borde sprudla mer.

Det ska vara en sista tredjedel som dansar och inte haltar men Pekings uppenbara problem att få snurr och och luckra upp blev på nytt en påminnelse i Kalmar som skickade ut en fembackslinje för att tämja IFK.

Det blev bättre när Jens Gustafsson beordrade Gudmundur Thórarinsson att ta steget in centralt. Spetsigare, rakare och inte så mycket sidledskladd.

Alexander Fransson låter inte direkt främmande att bygga vidare på ett femmanna-mittfält.

"Framförallt kan vi hålla i bollen bättre, mer centralt och vi fick till en bättre rörelse också. Det var något vi sa i halvtid att vi skulle ändra till tre centrala mittfältare, inget vi har tränat på egentligen. Men det är en styrka att vi kan ändra lite och få det fungerar bra. Vi blir inte så lättlästa då". 

-------

Om 3-5-2 är modellen för att IFK Norrköping ska bli ett anfallsskickligare lag, göra mer mål, hitta in med mer inspel, träffa rätt med inläggen och höja sig en offensiv dimension?

Kanske.

Men det är inte vad jag vill få fram - utan att IFK Norrköping har fått en felaktig stämpel om att vara en pulserande och anfallsgiftig guldutmanare.

Det var så när Niclas Eliasson, Nicklas Bärkroth, Christoffer Nyman löpte och utmanade med en aldrig sinande frenesi.

Nu ligger i stället lagets styrka i andra änden av planen.

Sjua i målligan.

Men: Näst bäst på att stänga igen med 23 insläppta på 26 matcher. 

Allsvenskans frejdigaste offensiv har inte sitt näste i vare sig Solna eller Norrköping.

AIK och IFK är etta och tvåa men den bästa fotbollen i tabellen, sett till att ha ett dynamiskt anfallsspel med spets och fungerande spelidé, hör hemma på Hisningen och i Sundsvall. 

Och i Malmö - under Rösler-delen av säsongen.

...........................

Rasmus Elm gjorde vad han ville i första halvlek och det var en sann fröjd att se den tidgare landslagsmittfältaren smeka sina crossbollar och framspelningar med kirurgisk precision. 

Ren klass.

Men det gör inte magknipet mindre - hur jäkla bra hade han kunnat bli om Elm sluppit all skade- och sjukdomsskit.

-----------------

Mycket Island på Östgötaporten den senaste tiden -  trots att Jón Gudni Fjóluson och Arnór Sigurdsson har lämnat. Alfons Sampsted är på lån i Landskrona men det är uppenbart att IFK vill hålla sitt starka band till ön.

Oliver Stefánsson, 16, och Isak Bergmann Jóhannesson, 15, gjorde sina första pass i fredags. 

20-åringarna Steinar Thorsteinsson och forwarden Stefan Teitur Thordarson kom i söndags och spelade mot Djurgården igår

Pekings islands-radar är av tradition stark men jag skulle lägga merparten av energin på att ro hem Christoffer Nyman först. 

----------------

Till sist: Grattis Sylvia. Den säsongen snackar man inte bort.

 

 

 

 

IFK Norrköping är huvudspåret men Norrköpings lokala klubbar kommer även vikas utrymme i Fotbollsbloggen. Det senaste skvallret. Materialet som inte lämpade sig i pappret. Det här är forumet. David Iwung, 38 bast och med en förkärlek till Liverpool FC och feta riff, heter jag som skriver. Favoritspelare: Mikael Lindskog. 

  • Twitter
  • Twitter