Reidar Svedahl är kommunalråd för Liberalerna och är med och styr Norrköping tillsammans med Lars Stjernkvist (S) och Karin Jonsson (C) och Eva-Britt Sjöberg (KD). Svedahl och partiets ledande östgötska riksdagskandidat Juno Blom – med ett stolt renommé som expert och aktivist när det gäller hedersvåld – bjöd på onsdagskvällen in till en manifestation för tolerans och religionsfrihet i Karl Johansparken i Norrköping.
Sådana manifestationer är långtifrån ovanliga. Runt om kring i landet i stora och små städer och samhällen är det alls inget ovanligt att religiösa organisationer och traditionella partier i samverkan med Svenska kyrkan och muslimska/judiska föreningar tänder några facklor och drar en lans mot rasism och annat elände.
Det speciella med manifestationen i Norrköping var att Liberalerna bjudit in brett. I den digra talarförteckningen ingick även Darko Mamkovic som är ledare för Sverigedemokraternas tiohövdade grupp i fullmäktige. Mig veterligt är det första gången som SD bjuds att medverka vid sådana här evenemang.
Det är nog ingen slump att det var två fritänkande och partipolitiskt oerfarna personer som Reidar Svedahl och Juno Blom som arrangerade manifestationen. I mina ögon gjorde de helt rätt.
Linda Snecker är riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Hennes medverkan vid manifestationen i Norrköping underbyggde min känsla av att Liberalerna gjort rätt.
Snecker sade sig skämmas över Liberalerna som bjudit in SD till manifestationen. Hon berättade från scenen att hon under tio års tid som ”socialist och feminist” medverkat vid manifestationer mot rasism av olika slag.
Det har hon säkert gjort. Snecker och en mängd andra radikaler har mer än gärna läst dikter, sjungit sånger och agiterat mot Sverigedemokrater under det senaste decenniet. Resultatet är – sagt med flera lager av understatement – inte särskilt imponerande. Sverigedemokraterna är mer än dubbelt så stora som V och när det gäller asylpolitiken så är skillnaderna mellan SD och S och M försumbara. Vänsterns onyanserade motstånd är verkningslöst i det stora hela. Det slags intolerans och självförhärligande som Linda Snecker förkroppsligade på mötet i Norrköping är ett intressant tecken i tiden. Vänsterpartiet får sannerligen se upp så att de inte marginaliseras än mer. Ska vänstern kunna vara relevant för fler än några procent testuggare så får de passa sig för de von oben och förbudsattityder som Linda Snecker stod för. Varför skulle Sverigedemokraterna förbjudas från att tala på möten om tolerans och religionsfrihet när Vänsterpartiet betraktas som självklara vid sådana tillställningar? De historiska rötterna är inte insmickrande hos något av partierna.
SD: s gruppledare Darko Mamkovic talade precis efter Linda Snecker. Mamkovic som sannerligen inte är någon erfaren politiker klarade sig med den äran. Han kommenterade inte Sneckers utfall med ett ord utan sa några saker som lät ungefär som om han varit vilken ordinär partist som helst.
Normaliseringen av SD är oundviklig i och med att åren går.
Widar Andersson