Centerpartiet har beslutat sig för att rösta med S, V och MP för att genomföra den förskräckligt illa ihopkomna ”Gymnasielagen” som ger ett antal tusen unga män utan asylskäl och utan känd identitet möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. För några dagar sidan resonerade jag så här på Folkbladets ledarsida: ”
”Jag kan tänka mig att Centerpartiet lutar åt att rösta med regeringen. Inte därför att de tycker att förslaget är särskilt bra. Utan därför att de låtit sig trängas in i ett hörn med mycket begränsad valfrihet: Säger de nej till förslaget så riskerar Centerpartiet att få skulden för att "solidarisera sig med SD för att släcka hoppet för unga flyktingar."
Säger de ja till förslaget så riskerar Centerpartiet en massiv kritik för att allvarligt ha "skadat den borgerliga alliansens segerchanser och trovärdighet."
Den senare kritikstormen är sannolikt att föredra för Annie Lööf och hennes centerpartister. Alliansen är ärligt talat inget hett regeringsalternativ och den migrationspolitiska sprickan är väl känd och intecknad och gör ingen skada.
Sakfrågan i sig är också mer eller mindre körd. Migrationsverket, domstolarna och polisen förmår inte att hantera situationen med ut- och avvisningar.” (21/4)
Förslaget som nu antagligen – voteringen lär kunna bli en rysare eftersom det räcker med ett par stycken sidbytare för att regeringen tappar sin majoritet – röstas igenom passar inte särskilt väl ihop med socialdemokraternas nygamla profil på det viktiga migrationspolitiska fältet.
Samma dag (24/4) som C meddelade sitt beslut så presenterade S nya krav på invandrarna. I sammanfattning och med mina ord: De som inte deltar i svenskundervisning ska bli av med socialbidraget.
Att S ändå tar risken att åter tappa väljare till SD och låter stackars Heléne Fritzon lägga fram den så kallade Gymnasielagen indikerar hur pass hett Socialdemokraterna åstundar att ställa till det för Ulf Kristersson; moderatledaren som ligger klart bäst till att väljas till statsminister efter valet. Löfven tar nog större risker än Lööf.
Kristerssons försvarslinje för att hålla SD-frågan borta är att hänvisa till att allt samtalande, förhandlande och kompromissande sker med Alliansen. Nu kan S visa att den där Alliansen är det inte så mycket med: Nu förhandlar vi med allianspartiet C! Kristerssons maktbas krymper och agitationen mot honom som SD-allierad kommer att stormstegras här fram mot förstamaj. Den utskällda LO-valfilmens påståenden om SD och M kommer att framstå som diskreta antydningar jämfört med vad som kan komma nu.
Jag kan å ena sidan förstå upprördheten över gymnasielagen som sådan. Jag instämmer med Lagrådet att någon slags anständighetsgräns för lagstiftningsunderlag har passerats i och med detta. Som Expressen kommenterar saken (24/4) så är numera principlösheten den enda kvarvarande principen i migratinspolitiken. Men jorden går trots allt inte under. Den stora omsvängningen gjordes i november 2015. Saker och ting är allvarliga. Men inte katastrofnära.
Å andra sidan har jag därför svårare att förstå att så många tänkande och kloka borgerliga personer i närheten av Moderaterna utstrålar en sådan begravningsstämning – i och med centerns besked - vad gäller den borgerliga Alliansens chanser. Nätet – i vart fall twitter där jag hängt ett tag – sjuder av uppgivenhet och ilska. Lite kort stubin där tror jag.
Alliansen var ett genidrag 2004/2005. Mandatperioden 06-10 växlades genidraget över i kompetent och skicklig regeringspolitik i majoritetsställning med stark förändringspotential och gott handlag för oväntade händelser. Mandatperioden 10-14 försvann majoriteten och glansen flagnade. Efter 2014 är Alliansen ett minne blott. Nästa regering kommer inte att bestå av Alliansen.
Nästa regering kanske kommer att bestå av M och ytterligare något borgerligt parti. Eller bara av M. Eller M och S ihop. Eller, si eller så.
Dagens besked från Centerpartiet ändrar inget i sak för detta. Om vi leker med tanken att M och C skulle vara stommen i nästa regering så kommer de naturligtvis att kunna hantera skillnader partierna emellan. Annars har de knappast i regeringen att göra.
Det ska bli intressant att se vilket pris som S får betala för att C nu ger S en framgång i den retoriska regeringsbildningskampen. Jag blir förvånad om inte Annie Lööf har med sig ett byte hem till rävlyan.
Widar Andersson