De hängde kanske ihop när slagsmålen på gator och torg var huvudsaken. Nu är det inte så. SD har vuxit om och förbi vänstern så det knakar.
Med Freud på axeln gick SVT-reportern på ett besök på vänsterpartiets valvaka sent i går kväll. Det stod klart att jämfört med förhoppningarna hade V gjort ett sensationellt dåligt val medan Sverigedemokraterna gjort ett betydligt bättre val. SD är numera mer än dubbelt så stora som V.
Tv-reportern hade kallat fram riksdagskandidaten Ali Esbati till kameran för att säga något om SD:s framgångar och V:s motgångar. Reportern introducerade Esbati som en av de överlevande från Utöja. Varför gjorde hon det? Jo, det var Freud på axeln som naket avslöjade medievinkelns överjag; att SD hänger ihop med en rasistisk massmördare i Norge och att vänstern är den sanningssägande motpolen till SD.
Förhoppningsvis innebär valresultatet att medievinkeln förskjuts från den tämligen extrema position den har haft under lång tid. SVT borde faktiskt be SD om ursäkt för sitt övergrepp under valvakan i går. Även freudianska och omedvetna handlingar har en ansvarsbotten.
Sverigedemokraterna är tredje största parti och utmanar den rationalitet som så framgångsrikt präglat svensk politik under flera decennier. Det duger inte att hänga kvar vid den förvirrade vänster som istället för att fundera över sitt dåliga valresultat ägnade valvakan åt att skandera gamla slagdängor om ”inga rasister på våra gator.” V har kort sagt inget med SD att göra. De hängde kanske ihop när slagsmålen på gator och torg var huvudsaken. Nu är det inte så. SD har vuxit om och förbi vänstern så det knakar.
Nu är SD något att bita i för socialdemokrater och moderater. Det duger inte att lägga all kraft på att försöka isolera ett stort och folkvalt parti från inflytande i riksdagen. Det kommer bara att sluta illa. Sverigedemokraterna består i allt väsentligt av besvikna sossar och moderater som vill att någon tar itu med integrationsproblemen som de upplever. Denne någon är i hög grad Stefan Löfven.
Widar Andersson