Det märks att OS betyder något extra för Lindsey Vonn. När hon kliver in i den fullsatta lokalen i Pyeongchang har alpinstjärnan, utöver den vanliga amerikanska landslagsutstyrseln, också ett par tunna mörka handskar på sig. Allt för att undvika eventuella baciller som satt sig på dörrhandtag och andra ytor i presscentret.

Pressträffen med den amerikanska storstjärnan är som mötena med Lindsey Vonn brukar vara. En blandning av show och allvar. Det går några minuter där hon lyriskt pratar om sin hund, som fått följa med till Sydkorea, och några till när hon skämtar om relationen till norrmännen Aksel Lund Svindal och Kjetil Jansrud, som åker på samma skidmärke.

Tårfylld pressträff

Men det blir också tungt och tårfyllt när Vonn får en fråga om sin farfar som gick bort i höstas. Förhoppningen var länge att han skulle kunna resa till Sydkorea, för att se henne tävla.

Det är väldigt svårt för mig att inte gråta, säger Vonn, samtidigt som tårarna kommer.
Jag vill bara så gärna göra det bra för hans skull. Jag saknar honom så mycket, han har varit en så stor del av mitt liv.

Färska segrar

Lindsey Vonn OS-debuterade redan som 17-åring, i Salt Lake City 2002. Men det har bara blivit två medaljer hittills, ett guld och ett silver från Vancouver 2010. Senast, i Sotji 2014, kom Vonn inte ens till start på grund av den senaste i en lång rad av skador som den våghalsiga åkstilen fört med sig under åren.

Efter en rätt blandad säsong var det också lite svårt att veta var Vonn stod formässigt – tills hon i helgen klämde till med två raka störtloppssegrar i Garmisch-Partenkirchen, nummer 80 och 81 hittills i världscupkarriären.

Det har varit mycket upp och ner sedan Vancouver 2010, men nu kommer jag in till OS på topp, säger Vonn, som ställer upp i störtlopp, super-G och kombination i Pyeongchang.
Jag åker bra, med mycket självförtroende. Jag började absolut inte säsongen bra, men jag har ju hela tiden haft OS i sikte.