Hoppsan.

Den såg man inte komma direkt.

Dagen efter Vita Hästens sista match för säsongen är det en avslappnad träning med spelare på udda positioner.

Artikelbild

Materialaren "Andy" Fagerström får snöra på sig skridskorna, målvakterna Pontus Sjögren och Viktor Kokman spelar ute medan Ludvig Martinsson och den assisterande tränaren Fredrik "Grizzly" får ta plats i målen.

Simon Mitman deltar i det lättsamma tvåmålsspelet med klubban vinklad åt fel håll, men kliver av efter ett tag.

Hjärnskakningen som har stoppat honom från spel de senaste veckorna är inte helt läkt och han tar självklart inga risker.

Det är långt till nästa säsong men halvvägs in i intervjun släpper Mitman helt plötsligt bomben.

Artikelbild

– Jag tror att det kommer bli så att jag lägger skridskorna på hyllan, säger han efter ett par minuters snack om det som varit och framtiden.

Du tror det?

Artikelbild

– Ja, det är så det känns i dagsläget. Jag har pratat med Hästen och förvarnat det också. Jag har haft ett bra samtal med Leffe (Strömberg) och de är fullt medvetna om att det förmodligen blir så här.

Inget är hundra procent ristat i sten men Mitman känner vartåt det lutar.

Artikelbild

– Jag ska ta ett par dagar och känna efter, men just nu känns det i alla fall så här.

I så fall är det ett tungt beslut att ta för en 26-åring som har levt med ishockey i hela sitt liv. Men Mitman känner att det finns andra värden i livet. Dels familjemässigt, dels vill han ge travhobbyn ännu mer tid och satsning.

– Ja, det är ett tungt men ändå lätt beslut. Jag börjar komma upp i åldern lite grann. Motivationen har inte försvunnit men man vill skaffa familj, och man blir inte miljonär i den här ligan liksom. Speciellt inte som en powerforward, en brunkspelare om man säger så. Oftast blir det ju att man lägger pengar på någon spetsspelare och det är ju fullt förståeligt. Så det har lite grann med annat jobb att göra också, och den ekonomiska biten.

Blir man miljonär i hästbranschen då?

– Nej, haha. Det är nog snarare tvärtom, man blir skuldsatt.

Travet har du fått lägga åt sidan de här veckorna också, med tanke på hjärnskakningen?

– Så är det. Jag har fått kolla på trav på tv. Sen har jag varit ute och hälsat på hos tvååringen också men det har inte blivit något körande.

Men där kan du lägga mer tid nu om det inte blir någon mer hockey?

– Ja. Jag är väldigt intresserad av det så det är inte omöjligt att jag kommer fortsätta inom den grejen.

Simon Mitman poängterar att hjärnskakningen inte har spelat in alls för hans beslut.

– Ja, det har inget med det att göra. Det är hela min livssituation, kan man säga.

Mitman kan se tillbaka på en händelserik karriär. Efter moderklubben Haninge blev Djurgården hans klubb från 15 till 20 års ålder. Därefter lämnade han Stockholm för de mindre städerna. Gislaved, Borås, Västervik och Norrköping blev hans sista (?) anhalter på isen.

– Jag har haft för jävla roligt. Alltihop. Man får uppleva mycket i sin hockeykarriär. Jag fick testa i SHL som ung, ta upp ett lag (Västervik) i allsvenskan och har fått spela i allsvenskan här i två år med bra publik. Jag har haft mycket att tacka hockeyn för, både det sociala och allt möjligt, säger han.

Men nu är det över, av allt att döma.

Vita Hästens nummer 19, som alltid satt det självuppoffrande spelet överst på agendan, kommer säkerligen saknas i Himmelstalundshallen i höst.