– Ena säsongen är man inte värd nånting, då hör ingen av sig. Nästa år är man tydligen bäst i världen och telefonen är glödhet.

Förklaringen till det här stavas snitt.

Speedwayens märkliga regel som antingen öppnar möjligheter eller stänger dörrar för förarna.

Artikelbild

| Mellan jobb och speedwaymatcher försöker Daniel Davidsson spendera så mycket tid han kan med barnen Theo och Moa.

För att förklara det enkelt är det så att alla förare efter en säsong får ett personligt snitt baserat på hur många poäng de kör in när samtliga matcher räknats. I Daniels fall är det 1,411.

När klubbarna sen på hösten bygger sina lag till kommande säsong måste deras sju förare tillsammans hålla sig under ett max, som i elitserien är 10,25 poäng.

Och det här drabbar förare som Daniel Davidsson.

– Ska man vara krass är det så att klubbarna vill ha tre, möjligen fyra, riktiga stjärnor i sitt lag. När de sen ska fylla de platser som blir över handlar det nästan bara om siffror för att få ihop sju förare under taket.

Artikelbild

| Stilrent och snyggt. Daniel Davidsson är känd för sin körstil.

– Och med mitt snitt i år är jag inte tillräckligt attraktiv. Jag passar inte in.

Det har gjort att han inte fått någon plats i en elitserieklubb i år, trots att han under förra säsongen i Piraterna med råge visade att han har en nivå som håller där.

Artikelbild

| En tuff handskada avslutade säsongen i fjol, men nu är Daniel Davidsson tillbaka på allvar.

Reglerna säger att alla lag ska ha minst två svenska förare i laget. Det betyder att 16 svenska förare, minst, åker i elitserien varje tisdag.

– Och jag törs utan att låta skrytsam säga att det inte är 16 förare som är bättre än jag.

Det här betyder att Piraternas veteran riskerar att få en haltande säsong med bara 10 matcher i grundserien för Piraterna. Och möjligen två semifinaler och lika många finaler.

– 14 matcher som mest, vad är det? Det kör man ju av på en månad i England.

Inte funderat på att skriva med en klubb där?

– Funderat har jag gjort. Man jag vet vilken organisation det krävs där och just nu är jag inte redo för att satsa så.

– Min plan den här säsongen var att åka i elitserien, för Piraterna i allsvenskan och för Daugavpils i polska andraligan som jag skrivit ett kontrakt med. Men än så länge har det inte blivit något där heller.

Daniel Davidsson har ett förslag till hur man ska komma tillrätta med de problem det här systemet skapar.

– Skrota snittet och kom överens om tre svenska förare i varje lag. Då kommer de allra bästa få åka.

– Visst, snittet kan fungera som något slags lönetak idag, men det är väl ändå klubbarnas ansvar att inte leva över sina tillgångar? Det ska inte behöva regleras.

Så 2018 blir förmodligen en mellansäsong för Daniel.

Igen.

– Som jag sa, om jag nu inte åker i elitserien i år så räknas mitt snitt om till nästa år och då blir jag säkerligen attraktiv igen till 2019. Men då hoppas jag få köra för Piraterna.

För några tankar på att lägga av finns inte.

– Inte än. Jag tycker fortfarande det är så jäkla kul att köra speedway. Men då ska det vara på den här nivån, där man kan ha grejer som man vet fungerar. Jag skull aldrig kunna tänka mig att bara köra för skojs skull och på cyklar som knappt håller ihop. Då får det hellre vara.

Daniel är känd för att ha många åsikter om sporten i sitt hjärta. Inte minst har han många idéer om hur man måste bli bättre på att ta hand om de unga killar och tjejer som vill prova på speedway.

– Hur många klubbar har en tränare som visar hur det går till att åka speedway? Inte många. Tröskeln är alldeles för hög för de som inte har en förälder eller nära bekant som hållit på med den här sporten.

– Om mina barn vill börja med gymnastik, innebandy, fotboll eller nåt annat så åker jag ner till den lokala klubben och betalar min medlemsavgift. Sen är det utbildade ledare som tar han dom dem och visar hur det går till, för jag kan ju ingenting. Det är ju det naturliga sättet, men det finns tyvärr inte i så många speedwayklubbar i Sverige.

Har du själv funderat på en sån roll?

– Inte än. Men sen, när man till slut lagt av, så kanske. Vem vet? Men jag tycker att alldeles för många elitklubbar bara har fokus på nästa match. Man måste börja se det här i ett längre perspektiv för återväxten är inget vidare.

Inför säsongen har Piraterna tagit ett nytt grepp för att få bättre koll på sina kostnader. Man har nämligen infört fasta ersättningar till alla sina förare. Varje match kostar 70 000 kronor, varken mer eller mindre.

– Personligen ser jag det från två håll. Visst, det är bra att veta vad jag får för ersättning och det är en trygghet. Å andra sidan har jag alltid gillat att ha en morot. Har jag gjort en bra tävling så har det synts i lönekuvertet, nu blir det inte så. Så jag är lite kluven till det.

Förresten, dörren till elitserien är inte helt stängd.

– En bit in på säsongen kommer ett transferfönster. Kanske kan det hända nåt då.