Golfkungen Henrik Stenson gjorde det enkelt för bragdjuryn, som förstås ändå inte kommer undvika kritiska röster.

I en tid när alla ska tycka till och helst också torgföra sina åsikter så kommer hatstormen oavsett om du gör rätt eller fel.

Mer om det senare.

I mina ögon innehåller nagelbitare mot kompisen Phil Mickelson på Royal Troon alla nödvändiga beståndsdelar i den magiska häxkittel som skapar svensk idrottshistoria.

Särskilt minns jag Göran Zachrissons tårar.

Den 78-årige tv-profilen såg ju ut att vara minst lika glad som Stenson under segerfesten i Skottland och höjdpunkten var såklart när Zachrisson fick dricka champagne ur The Claret Jug, den legendariska segerbucklan i British Open.

Den gamle SVT-veteranen – numera hos Viasat – hade bevakat golf i 50 år innan första svenska herrgolfaren knep en major. Det var rörande att se, inte minst respekten hos vinnaren Stenson när han kramade om den storgråtande, hulkande och champagnesörplande kommentatorn.

Stenson var bäst när det gällde.

Mickelson var också fantastisk, men blev besegrad med tre slag. Trean, amerikanen JB Holmes hamnade 14 slag bakom. Snacka om utskåpning.

Av årets starka idrottsprestationer minns man såklart Jenny Rissveds grymma insats under OS i Rio, där Falu-tjejen trampade ifrån allt och alla i mtb-spåret.

Problemet: Hon var för överlägsen. Kampen uteblev. Duellen saknades. Den där sista, kittlande ingrediensen som lyfter en helt fantastisk idrottsstund till ännu högre (bragd)höjder.

22-åringen är bara i början av sin karriär och får fler chanser att fylla på prisskåpet med ett bragdguld.

"Super-Sarah" Sjöströms insatser i OS-bassängen snackar man inte bort i första taget.

Men eftersom den Rönninge-födda 23-åringen faktiskt fick utmärkelsen 2015 krävdes "extraordinära resultat" för att få priset igen.

Innan 1976 gick det inte att få bragdguldet en andra gång, men då ändrades regelverket. De enda som fått utmärkelsen en andra gång är Björn Borg, Ingemar Stenmark och Anja Pärson.

Sjöström hade behövt simma in några guldpengar till för att få bragdguldet.

I kölvattnet av utmärkelsen från Svenska Dagbladet kommer givetvis de mer eller mindre genomtänkta tankarna kring valet av pristagare som ett brev på posten. Så är det alltid och måhända ska man inte lägga allt för stor vikt åt kommentarer som "golf är ingen sport", "Sjöströms insats var vassare" eller "varken Zlatan eller Nordahl har fått, därför är priset skit".

Att utse bragdvinnaren är ingen exakt vetenskap, utan ett tyckande.

Den som inte kan acceptera juryns val får väl helt enkelt starta upp ett eget pris.