Det ska sägas direkt. Vagarna stred tappert på Motala Arena och gjorde mer match av det här än jag hade vågat tro inför kvällen. Ändå räckte det inte.

Två poäng från hemmamatchen blev för lite att gå på till slut när Piraterna varvade upp – och hade marginalerna med sig.

Man kan säga vad man vill om domsluten i det elfte heatet där både Henrik Bergström och Johannes Stark uteslöts, men det gick inte direkt Vargarnas väg där. Och så vände allt på några heat och säsongen tog slut precis när man var på väg att skriva in Vargarna som ena finallaget i protokollet.

2018 har varit året där klubben jobbat för att bygga upp förtroendet igen efter allt strul som varit och fram till banmissen förra veckan har man ändå gjort det helt okej.

Norrköpingsmodellen har gett flera lokala förare chansen – vilket är helt rätt. Och åtminstone en har tagit den rejält.

Henrik Bergström kom hem igen efter flera år på annat håll och hans utveckling har varit häftig att se. Där har klubben definitivt något att bygga på.

Att behålla Kim Nilsson borde också vara hög prioritet, han är mer eller mindre lokal sina Stockholmsrötter till trots.

Redan innan slutspelet gick Vargarna ut med att man inte tänkte ansöka om att ta klivet upp i elitserien oavsett hur det slutar. Det känns rätt med tanke på var man står idag. Vargarna är inte där än. Man har en bit kvar både publikt och ekonomiskt.

Nu efterlyser jag en plan för framtiden. När vill klubben vara redo för steget?

Hur ska man ta sig från där man är idag till dit.

Det blir vinterns uppgift, vid sidan av att bygga ett lag, för att om möjligt kunna få upp speedwayen en nivå till i stan. Det är tuffa förutsättningar. Det förstår jag.