Det är inte vilket farväl som helst.
Det är en känslosam skilsmässa som idrottsstaden Norrköping kommer behöva tid för att komma över.
Det gör ont att förlora dom man älskar men det är dags nu.
Christoffer Nyman gör rätt i att klippa navelsträngen.
Killen som vuxit ihop med ett lag och dess fans förtjänar att ta steget.
Han har gjort mer än vad som kan begäras.
Skjutit upp laget i högsta serien. Varit en starkt bidragande guldfaktor. Och hela tiden varit en värdegrunds-prototyp.
Den här säsongen har Christoffer Nyman varit bättre än någonsin.
Han har löpt mer än någonsin.
Han har aldrig varit viktigare för IFK Norrköping. Det har även, vid sidan av planen, varit hans jobbigaste tid i klubben.
Förlänga. Dra. Skriva nytt. Flytta. Tankarna har samlats på hög - utan att leda till något konkret.
Det nådde en punkt när han bad IFK om att få vara i fred.
Han bad klubben om att ta ett steg tillbaka i kontraktsförhandlingarna. Annars skulle det påverka prestationen på planen.
Egoistisk? Inte den här killen.
Det där uttalandet att han var mån om att inte gå som Bosman, att IFK Norrköping minsann skulle få tillbaka vad de gett honom gav en extra stressad och pressad situation.
Parallellt blossade det upp en schism mellan mästarnas ledning och Nymans representant.
Parternas olika intressen, alla rykten och nya spekulationer varje dag - igår tränade inte Totte Nyman med IFK Norrköping på Östgötaporten.
"Han är på annan ort" meddelade Jens Gustafsson efter måndagsträningen.
Nästa gång IFK-managern pratar om sin anfallare är det med största säkerhet i termer som försäljningssummor och hur han ska matcha laget utan sin nyttiga anfallare.
IFK har fyllt tomrummen efter Alexander Fransson, Arnór Ingvi Traustason och Emir Kujovic på ett lysande sätt.
Imponerande.
Det här blir något annat.
Att försöka stoppa en blödning efter en ständigt löpande och krigande målgörare som enar en hel förening med sin spelstil och sätt att uppträda.
Christoffer Nyman började som knatte, jagade missriktade avslut som bollkalle, stod i klacken och lämnade ett stort avtryck i IFK:s historia som spelare.
Det fanns de som klassades som större talanger på vägen men här har vi kanske Tottes största styrka och kanske det som han i första hand lämnar efter sig – vika ned sig är aldrig ett alternativ.
Aldrig för en sekund.
Sen ska vi inte glömma: Killen är 24. En mäktig cirkel kan mycket väl slutas i moderklubben när det är dags att komma hem igen.