Motgångarna i EM i Aachen för prick ett år sedan visade en gång för alla att trotjänaren Tornesch förtjänade att få gå i en egen hage och ta det lugnt resten av sin stund på jorden.
Allt det där var Baryard Johnsson fullt på det klara över.
Problemet? Hemma i stallet fanns ingen ersättare vass nog att ta henne till Brasilien. Ett missat mästerskap är inte hela världen, det är en del av branschen, men Baryard Johnsson bommade både Hongkong och London.
Ett missat OS till hade varit ett för mycket.
– Vi började leta redan i våras förra året efter en potentiell OS-häst, men det är inte så lätt. Vi fick upp ögonen henne, men det tog lång tid innan ägarinnan bestämde sig för att sälja. Till fick jag komma och prova och gillade henne direkt. Jag provade en gång till, gillade igen och till slut blev det affär, säger hon.
Först i januari klev Cue Channa in i en egen box i stallet utanför Norrköping – med bara ett halvår till förbundskaptenen Sylve Söderstrands trupputtagning.
– Jag visste att det var bråttom och en ganska tuff uppgift både för mig och för henne. Hon skulle in i ett helt nytt system efter att ha varit på ett och samma ställe i ett helt liv. En stor omställning som kunde ha gått åt två olika håll. Nu gick det åt helt rätt håll.
TT: Du kände att det kunde gå?
– Den känslan hade jag, men det är ändå ingen garanti. Det är inte förrän man fått in hästen i systemet som man vet om det kan gå. När jag var i Spanien i tre veckor i vintras hade jag ingen sån känsla, men vi red heller inga stora klasser. Det var mycket lära känna, många timmar på ryggen för att göra det.
Beslutet att tacka ja till den femstjärniga inomhustävlingen i Paris står sig i efterhand som direkt avgörande för att Baryard Johnsson och Cue Channa nådde OS.
– Vi hade en dubbelnolla på 1,60-hinder. Då kände jag att det här kan nog bli väldigt bra. Vi backade, red några lägre klasser i ett par veckor och sedan har vi kört på, på högsta nivå.
TT: Är hon färdig för tuffa OS-hoppningar?
– Det är frågan alla ställer sig med en OS-debutanthäst. Samtidigt har vi haft extremt bra rundor i alla nationshoppningar (Rom, S:t Gallen, Rotterdam, Falsterbo). Om jag inte trodde på det skulle jag inte ha varit här. Förberedelserna har varit optimala med bara ett par nedslag på de här rundorna. Och det har varit nedslag vi båda lärt oss av. Några har varit missförstånd.
Hopplaget ses som en möjlig medaljkandidat.
– Ryttarmässigt skulle jag nog kunna tycka att det är drömlaget med den rutin vi besitter samtidigt som vi har väldigt bra hästar.
– Det är absolut bästa möjliga lag vi kunde plocka ihop, säger Malin Baryard Johnsson.. (Rio de Janiero, TT:s utsände)