Drivet. Det genomsyrar och avslöjar Adnan Chuk i allt han gör. Glöden finns vid sidlinjen.
Passionen lyser igenom på presskonferenserna och blir extra tydlig vid en intervju mellan fyra ögon.
Norrköping Dolphins succécoach andas basket och hatar att göra saker halvhjärtat. Något han är noga med att poängtera och kraven blir därefter. Både på sig själv, spelarna och omgivningen.
– Jag kanske inte var världens bästa spelare men jag gav allt. Så vill jag vara som tränare också, säger Adnan Chuk och tar en sipp av kaffet från glaset.
Han hade ett år kvar på kontraktet med Dolphins men det saknades något. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt med inspiration för att lira ett sista år. Att lura sig själv klubben och spela av avtalet för pengarnas skull var aldrig ett alternativ.
– Mjölka min egen klubb? Det skulle jag aldrig göra. Oftast i slutet av en säsong, när sista slutsignalen ljuder, är det nästan en lättnad. Man behöver semester men sen kommer suget tillbaka. Man åker upp till hallen men den här gången kom aldrig det suget.
Det var inte så att tankarna på att inleda en coachkarriär tog fart där. Utmaningen hade lockat Adnan Chuk under ett par år och började kittla på allvar när han spelade under landslagscoachen Vedran Bosnic i Södertälje.
– Han började prata mycket taktik med mig. Träningsupplägg och bolla idéer. Till slut väcktes det på riktigt. Basket är så jävla komplicerat, det är verkligen en utmaning. Det är fascinerande hur mycket man kan påverka yngre spelare. Jag känner själv när jag utvärderar min egen karriär hur mycket träning jag har gått miste om. Hur mycket bättre kunde man blivit egentligen?
Du har skruvat upp träningsdosen i Dolphins?
– Jämfört med Paul (Burke) skulle jag säga mycket mer. Jämfört med Lasse (Johansson) är det säkert 30 procent mer. Både timmar och tillfällen. Det första var att vi började 17 april. Det är en grej som jag alltid ifrågasatt: Varför tränar man inte över sommaren? Spelarna har inte kontrakt, men vill de inte bli bättre?
– Om de vill bli bättre men man inte kan ställa krav på dom – vill man verkligen ha de spelarna? Jag kände någonstans att är ni inte här, då vill jag inte ha er.
Har det lallats tidigare?
– Jämfört med vad vi gör nu så har det lallats.
I dina tidigare klubbar med?
– Inte i Södertälje. Jag var där i fem år och spelade under Torbjörn Gehrke och Vedran. Där var det en annan intensitet. Ser man vilka som fått fram flest spelare som tagit steget ut i Europa så är det Södertälje. Man kommer alltid tillbaka till det. Så enkelt är det – tränar man inte mycket och ofta så lyckas man inte.
Adnan Chuks baskettörst går inte att släcka. Mellan träningar och matcher avslöjar han att det blir fem-sex internationella toppmatcher i veckan på tv. Det är inte matcherna i sig som i första hand är intressanta. Ibland bär coacherna mick och taktiksnacket under en timeout kan väcka idéer.
– Och presskonferenserna kan vara väldigt givande. Där ifrågasätts mer eller mindre varje spel. "Varför tog du timeout där?". "Vad ville du få ut med att sätta upp det där spelet?".
Bilden växer fram under samtalets gång.
Adnan Chuk ser Dolphins som en stor möjlighet. En pärla. Här finns förutsättningarna att göra något riktigt vettigt men det krävs att den där pärlan putsas. Den skiner inte än men Chuk vet hur fläckarna ska tas bort.
– Så är det. I vårat fall tycker jag att vi har kommit långt. Vi har en egen arena med tre hallar. Gym. Basketgymnasium där eleverna bor nära hallen. Vad vi saknar? Att få fram egna spelare. Seriositeten från början.
Chuk tar en ny klunk kaffe och berättar en anekdot som ägde rum för ett par månader sedan.
– Det var en spelare som vi försökte värva. Av en händelse sprang vi på honom på Arlanda. Han hade match på kvällen och vi hade match på kvällen. När vi möttes så gick han åt käkade två wienerbröd. Om de fanns några tvivel att värva honom innan så blev de inte mindre där. Det är småsaker som gör skillnad, menar Adnan.
Och är övertygad att han och klubben är på rätt väg. Sett till vad han och Dolphins har gjort så här långt är det svårt att argumentera emot.
– Vi har gått igenom en tuff resa i Dolphins. Skurit ned mycket på gott och ont. Även om jag haft den gamla Dolphins-budgeten skulle jag inte spenderat den annorlunda. Spelarna ska utvecklas i en Dolphins-anda, vi ska kunna sälja spelare vidare. De ska komma hit för att veta att de kan ta nästa steg härifrån.
När Adnan Chuk och Dolphins förhandlade fram treårskontraktet så meddelade han ledningen tidigt att han parallellt med att vara huvudansvarig även ville ha rollen som sportchef.
– Det var ett krav. Om jag ska bedömas efter min prestation så måste jag välja mina spelare, sen har jag diskuterat med min assisterande och vi har bollat fram och tillbaka. Det är trots allt jag som får ta konsekvenserna om det går dåligt. Det är alltid coachen som ryker om det går dåligt.
Det var ingen mjukstart på nya jobbet. Adnan Chuk tackade ja till en coach - och sportchefstjänst men fler arbetsuppgifter än så ramlade ned i knäet. Betydligt mer. Vid sidan av att bygga ett lag, förhandla med agenter, scouta spelare planera en försäsong, boka träningsmatcher och resor skulle det fixas lägenheter och bilar.
– Jobba sju-åtta timmar om dagen varje dag, utan att ta semester: det tar. Efter ett tag blir man som en zombie. Man måste älska föreningen och sitt jobb för att verkligen pusha.
Men det finns en vägg som kan komma också?
– Jag tror den hade kommit på ett jobb som jag inte älskar lika mycket. Då tror jag definitivt den hade kommit. Visst, jag är en Dolphins - och Norrköpingsprodukt. Jag har vuxit upp med Dolphins, jag har ett så här sjukt stort hjärta och jag har full förståelse för vad vi går igenom nu. Jag kräver inget mer men någonstans är det inte hållbart för mig.
Du har blivit pappa med?
– Vi får ihop det bra och jag tycker att det är det bästa som hänt mig. Visst, jag sover mindre och spenderar mer tid med min dotter i stället, men det är det bästa som hänt mig.
Vad drömmer du om?
– Första delmålet är att komma ut i Europa med Dolphins. Med det nya Dolphins. Jag hoppas redan nästa år. Då är förutsättningen att vi hamnar topp fyra. Sen är jag 100-procentigt inställd att vi som klubb med de här förutsättningarna, om vi fortsätter att utveckla vårat basketgymnasium och vårat B-lag och nedåt, kan komma högre än Eurochallenge.