Kära vuxenliv. Den krokiga examensvägen lider nu mot sitt slut. Där väntar du på att ta mig vid handen och leda mig ut i stora vida världen till äventyr, karriär eller familjeliv. Vägarna du kan leda oss nyutexaminerade studenter är många och ter sig olika lockande för olika personer. Vissa föredrar spikraka vägar som för dem blixtsnabbt till målet medan andra föredrar krokiga vägar som låter dem njuta av färden. Jag föreställer mig att livet är en resa som inte handlar om att nå den definitiva destinationen - döden. Nej, livet handlar om alla upplevelser och människor vi är med om på vägen innan vi når dithän. Livet är som en godispåse utan innehåll; det är upp till oss själva att fylla den.

De beska, syrliga karamellerna misstag och nederlag svider på gommen ett tag men ingår i varje människas liv. Hur vi hanterar våra misstag är viktigare än de faktiska misstagen. Alla begår misstag men inte alla klarar av att erkänna dem eller att resa sig upp efter ett svidande nederlag. Det finns olika salta karameller att välja bland. Styrkan, som är en nästan aggressiv kraft och bär oss igenom prövningar och gnistregn i de fall vi väljer att lita på den. Å andra sidan finns hat och avundsjuka som försätter oss att sjunka i mörka träsk om vi väljer deras väg. De sega godisråttorna tålamod och uthållighet är en nödvändighet om vi vill lyckas med de utmaningar vi åtar oss. Söta karameller ger livet det där lilla extra och känns som len honung. Vänner och någon att dela livet med är självklara exempel på detta men man behöver inte sträcka sig så långt. En komplimang, en vänlig blick, en omfamning eller en hand på axeln när man behöver det som mest behövs räcker gott och väl. Livet i sig kan sammanfattas som en bitterljuv symfoni av erfarenheter som formar oss och ger oss olika perspektiv på saker och ting. Även vi studenter förstår ju att för att på riktigt kunna uppskatta ett godkänt tentaresultat måste man någon gång ha blivit underkänd.

Och den där vägen då, som kantas av alla dessa smaker, egenskaper och känslor? Personligen tror jag inte på spikraka vägar utan föredrar att planfritt ströva omkring, njuta av solen och betrakta allt liv omkring mig. Om jag vill stanna till någonstans så gör jag det. Ibland stannar jag en längre tid och ibland bara en kortare stund men en kort stund kan etsa sig fast minst lika djupt som en längre. Livet är helt enkelt den långa, slingrande vägen hem som leder oss över berg och ner i djupa dalar och dess vändningar är outgrundliga. Kanske är det precis så det ska vara. Om vi som nyutexaminerade studenter inte vet vad vi ska göra med våra liv kommer vi att behöva göra erfarenheter vi aldrig gjort förut.

Vi kommer att göra misstag och möta prövningar som testar vårt tålamod och vår styrka. Ett ögonblick kanske vi har tid att stanna upp och njuta av livets söta. Vi kommer att testa, tvivla, neka tills vi är bergsäkra på vad vi vill med våra liv. Och om det valet skulle visa sig vara fel kan vi ju alltid ångra oss.

Hanna Klausson