Widar Socialdemokraterna har rekryterat John Zanchi som ny "valgeneral." Zanchi är inte rubrikernas man; antagligen är han tämligen okänd utanför de mest centrala delarna av socialdemokratin. I en intervju med TT säger John Zanchi att han tänker sig att arbeta "bakom kulisserna" även i den kommande valrörelsen. Så kan det kanske vara.

Mer att läsa: Ovärdig symbolpolitik.

John Zanchis framträdande i TT-intervjun skapar emellertid mersmak hos mig. Hans ton och anslag - som rimligen speglar partiledningens ambitioner och avvägningar - är klok och efterlängtad.

John Zanchi säger till TT att han tror att S i Sverige har bättre förutsättningar att "hålla ställningarna" än vad som varit fallet i länder som Tyskland och Frankrike där väljarstödet för S-partier "har rasat." De bättre förutsättningarna kommer sig enligt Zanchi av att Socialdemokraterna "har låtit verkligheten vara den viktigaste kompassen."

I ett mycket långt utsträckt nu har Zanchi rätt. S brukar landa på folkliga fötter för det mesta. Socialdemokraternas styrka i ett hundraårsperspektiv är den verklighetsnära reformismen. Men det är också angeläget och klädsamt att tillstå att kompassen ibland har snurrat iväg partiet långt ut i verklighetskontaktbefriade terränger. Det symbolpolitiska spektakel där S fortfarande ger sken av att vilja förbjuda en stor del av välfärdens skola, vård och omsorg är ett exempel på verklighetslös politik utan någon som helst chans att få majoritet vare sig i parlamentet eller hos medborgarna. Ska S klara sig undan kontinentens S-ras så vill det till att sortera ut sådant ytterkantsflum. Vilket väl lär ske i sinom tid vad jag förstår.

Mer att läsa: Superläge för Stefan Löfven.

Ett annat område där kompassen snurrat lite snett är invandrings- och integrationspolitiken. "Migrationspolitiken som S ska gå till val på kommer att påminna mer om tidigare S-regeringars än den som rådde fram till hösten 2015", säger John Zanchi till TT. Det är ett bra och tydligt besked.

Precis som John Zanchi säger så kommer säkerligen valrörelsen att präglas av frågor om invandring och integration. Det kommer att krävas breda och kompromissfyllda samarbeten för att politiken ska landa i verkligheterna. I det sammanhanget har jag svårt att förstå vitsen med att utse Moderaterna till huvudmotståndare. Alla inser ju att det som krävs är just samarbete mellan M och S.