Widar Den som vill bilda regering i Sverige efter valet behöver föra en migrationspolitik som accepteras av Sverigedemokraterna. Sådana ser de parlamentariska villkoren ut. De som vill undfly detta villkor behöver bilda en regering som får majoritet genom att accepteras av Vänsterpartiet men som samtidigt inte har en statsminister från Socialdemokraterna. Liberalerna - och definitivt inte Centerpartiet kommer nämligen inte att ge sig i regeringslag med S med mindre än att något av de två liberala partierna får leda regeringsarbetet.

Om vi tänker fritt och otvunget så är ju båda alternativen möjliga. Nackdelen med den senare varianten är naturligtvis att de ingående partierna inte har så mycket mer gemensamt än att vara emot varje tänkbar form av inflytande för SD. Allianser som bildas utifrån en sådan påtaglig negativ meritering är sällan särskilt lyckosamma. Lyckosamhetsmöjligheten sjunker ju dessutom avsevärt när vi betänker att sakfrågan - SD: s migrationspolitik - i det stora hela har ett omfattande stöd i riksdagen. Är verkligen SD-ångesten så pass stor att S är villiga att släppa statsministeruppdraget till de borgerliga och att de borgerliga är villiga att delta i en regering som är beroende av aktivt stöd från Vänsterpartiet? Jag är skeptisk.

De politiska partierna leker med förtroendeelden. Redan rekordlåga förtroendesiffror riskerar att förångas av det slags "låtsasvalrörelse" som bedrivs i dessa dagar. Den borgerliga alliansen låtsas vara ett regeringsalternativ - vilket de inte är eftersom de inte kan enas om en migrationspolitik som accepteras av SD. Socialdemokraterna är heller inget regeringsalternativ eftersom de borgerliga och SD inte kommer att släppa fram en statsminister från S. Enda möjligheten för S att bilda regering efter valet är att föra en migrationspolitik som accepteras av SD. Det skulle i sak inte vara särskilt påfrestande för S. Men fallet från de höga hästarna där partiet satt sig retoriskt skulle antagligen ge livshotande skador?

Förtroendeskapande politik bör vara så pass mycket på riktigt som möjligt. Så vad sägs om att ge valrörelsen en riktighetschock de sista 18 dagarna?