Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har undersökt vilka det är som mest högaktivt begår brott som blir föremål för uppmärksamhet i rättsmaskineriet. 12 000 slitna, fattiga, narkotikaberoende gråtjuvar ser till att hålla sysselsättningen på en hög nivå för Sveriges poliser, åklagare, advokater, domare, nämndemän, kriminalvårdsanställda och socialarbetare.
2012 lagfördes 88 000 människor i Sverige. En ”lagföring” kan innebära att en åklagare beslutar att inte väcka åtal eller besluta om ett strafföreläggande som inte går till domstol. Att bli lagförd kan också betyda att få en dom i tingsrätten.
BRÅ har kollat fem år bakåt från 2012. En grupp på 11 600 personer (varav 489 här i Östergötland) står för 61 procent av de lagförda brotten.
Av registerdata som BRÅ gått igenom framkommer att narkotikaberoende är ett starkt gemensamt drag för den högaktiva gruppen. BRÅ ser också klassiska samband mellan antalet högaktiva kriminella och kommuners socialbidragskostnader och arbetslöshetsnivåer.
Vilken praktisk nytta kan vi ha av BRÅ:s rapport? Att myndigheterna vet vilka det är som begår alla dessa brott; betyder det att det finns något behändigt sätt att få stopp på kriminaliteten?
Tänk tanken att det på något sätt var möjligt att i ett enda svep fånga in alla de 11 600 kriminellt högaktiva personerna, låsa in dem och se till att de aldrig mer kunde begå några narkotikabrott, stölder, misshandelsfall, olovliga körningar, eller inbrott. Brottsligheten skulle sjunka dramatiskt i samhället. I vart fall under några månader. Sedan skulle det gradvis fyllas på med nya högaktiva kriminella. Det finns nämligen inte en fast och bestämd mängd människor som kan utveckla kriminella livsstilar.
Det finns inga kvicka och supersmarta lösningar på det problem som BRÅ bär fram till oss. En bättre beroendevård är självfallet möjlig. Här har Sverige en stor förbättringspotential. Strängare straff för återfallsbrottslighet är också rimligt. Men annars är det de gamla vanliga råden som gäller för att minska fattigdom, missbruk och kriminalitet. Fler som går i bra skolor där de lär sig att anstränga sig. Färre ungdomar som har socialbidrag och som är arbetslösa. Mindre droger på stan.