Widar Utnämningsmakten är ett viktigt inslag i regeringens politiska arsenal. Att vid rätt tillfällen kunna utnämna - och entlediga - de rätta personerna är en politisk konst som kan vara värd märkbara vinster och förluster i opinionen och vid valurnorna. När Dan Eliasson nu avgår som rikspolischef så kan det därför inte bero på någon annat - hoppas jag innerligt - än att regeringen har en riktig pangersättare att sätta in i det tuffa jobbet som chef på polisen. Här duger det inte att komma med en politruk och/eller byråkrat. (Även om god politisk och byråkratisk kompetens och inlevelseförmåga naturligtvis är omistliga delar av en polischefs kompetens.)

En riktig polis är vad som krävs. Erik Nord som är chef för polisen i Storgöteborg har glänst vid flera tillfällen under senare år. Han har med auktoritet och självständighet ansvarat för trixiga kommenderingar i skärningspunkten mellan politik, psykologi och polis. Ståhejet runt nazistdemonstrationerna i Göteborg skötte han med bravur, med humor och med fingertoppskänsla. Är det Erik Nord som utses till ny polischef för hela Sverige så kommer vare sig poliserna eller oppositionen att gny. Jag har noterat att inrikes- och justitieminister Morgan Johansson offentligt har gillat och skickat vidare inlägg som Erik Nord gjort på twitter. Vilket kan vara ett tecken så gott som något på att det är saker och ting på gång.

Mer att läsa: Som besatta av nazism.

Dan Eliasson utnämns till ny generaldirektör för MSB; myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Med tanke på det snabbt och stadigt växande politiska intresset för Totalförsvaret så utgör MSB en alltmer samhällscentral myndighet. Dan Eliasson betraktas dessvärre tämligen allmänt som en odugling. Vilket han naturligtvis inte är. Tre gånger tidigare har regeringar (Reinfeldt 2 gånger och Löfven 1 gång) utnämnt Dan Eliasson till toppjobb utanför regeringskansliet. Regeringen Persson utnämnde honom till statssekreterare i justitiedepartementet där regeringen Carlsson tidigare utsett honom till politiskt sakkunnig.

En "odugling" kan förvisso lyckas göra karriär genom partibok och vänskapskorruption. Men Eliassons långa och partisammansatta karriär är inte av det slaget. Hans kompetens är gedigen. Möjligen är det egot som ställer till det för honom?

Hur som helst är det en förvånande utnämning. De pluspoäng som en riktig polis till polisen kan inhösta riskerar att med råge käkas upp av de minuspoäng som Eliasson till MSB kan skapa.