Widars ledare Regeringen har nu lagt sitt tredje budgetförslag. De tre budgeterna kan tjäna som sedelärande och tydliggörande exempel för insikten om att i politik så vet man aldrig riktigt hur det kommer att bli. Vissa saker går det inte att förbereda sig för på något annat sätt än genom att vara mentalt inställd på att det sällan blir som det var tänkt.

Regeringens första budget röstades överraskande ner i riksdagen och utlöste nästan ett extra val. Regeringens andra budget höll sig hyfsat till det förplanerade krona för krona konceptet; en stram och försiktig utgiftsbudget. För den tredje budgeten gäller att på allvar försöka laga efter läge. De tänkta förutsättningarna har ändrats radikalt.

När statsråden - finansministern i Stockholm och övriga statsråd ute i landet; själv lyssnade jag på Ibrahim Baylan i Norrköping - presenterade budgetförslaget så sönderföll presentationen i fyra stora sjok av satsningar: 1. Välfärdsmiljarderna; omfattande extra statsbidrag till kommunerna. 2. Extra insatser mot arbetslösheten. 3. Klimatsatsningar. 4. Insatser för ett tryggare Sverige.

Klimatpolitiken kan nog sägas följa något slags plan som inte rubbats av andra omvälvningar i samhället. På de övriga tre fälten - Välfärd, arbetslöshet och trygghet - är politiken till mycket stora delar styrd och förändrad av de senaste årens mycket höga invandring.

Kommunernas skolor, socialtjänst, omsorger och sjukvård påverkas och kommer att än mer påverkas av invandringen. Samma sak med arbetslösheten. Regeringen säger själv att arbetslösheten för inrikes födda närmast är obefintlig medan de arbetslösa som är utrikes födda ständigt blir fler.

Det förhåller sig ungefär på samma sätt med trygghetskrisen/poliskrisen. Polisens insatser vid yttre och inre gränser, vid asylboenden och ute i mest segregerade och kriminellt belastade stadsdelarna har sugit must, ork och förmåga ur stora delar av rättsstaten.

Regeringens styrka är att man nu tar tjuren vid hornen. Kallar en spade för en spade och inriktar arbetet på att så snabbt som möjligt kunna åstadkomma förbättringar när det gäller skolresultat, arbete, brottslighet och social uthållighet i välfärdssystemen. Det är mycket bra. Att utan onödig prestige och låsningar laga efter läge; det är vad jag kallar för socialdemokratins innersta kärna.