Debatt 2017 har varit ett turbulent år, och mycket av osäkerheten i världen gäller hur USA styrs och vad landet egentligen står för under sin nye president. Trumps förvirrade idéer om ett Amerika som alltid ska sätta sina egna intressen först, backa från internationella åtaganden och vända världen ryggen, har resulterat i att världen i sin tur börjar vända USA ryggen, som i t ex klimatpolitiken och handelsfrågorna.

Det här ger Xi Jinping i Kina och Vladimir Putin i Ryssland en chans att överta USA:s ledarroll i världen. XI har nyligen befäst sin ställning som Kinas ende ledare, och hans predikotexter är numera de enda som får framföras i landet. Putin som styrt Ryssland i alltmer auktoritär riktning under 18 år, väntas i mars väljas om för ytterligare sex år. Sedan Putin räddat Syriens blodsbesudlade diktator Bashar al Assad, är han nu ansedd som en trofast bundsförvant bland en stor del av Mellanösterns regimer.

USA försöker riva upp det internationella kärnteknikavtalet med Iran, men det vägrar övriga parter, så avtalet lär bli kvar. Detsamma gäller klimatavtalet, där världens ledare numera träffas utan Trump och hans regering, men med representanter för USA:s delstater och näringsliv. USA:s beslut att som enda land och mot ett enigt FN ska flytta sin ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem, har ytterligare försvagat USA:s ställning i världen.

Brexit ligger som en våt filt över Europa, men EU-länderna har hållit ihop, och britterna börjar så sakteliga inse att populisternas seger i folkomröstningen sommaren 2016 kommer att stå dem dyrt. Theresa May förlorade nyvalet i somras, och härom veckan beslöt parlamentet att kräva att få ta ställning till förhandlingsresultatet. Under tiden blöder den brittiska ekonomin.

I Emmanuel Macron har Europa fått en dynamisk ledare av nytt snitt. Macron har en rad idéer om hur det europeiska samarbetet ska utvecklas för att hålla jämna steg med omvärlden. De flesta berör eurozonen, alltså den majoritet av EU-länderna som har euron som gemensam valuta. Men redan under den gångna hösten har vi sett ett viktigt initiativ som berör hela EU: Den sociala pelaren, en rad principer för att stärka löntagarnas ställning på den gemensamma arbetsmarknaden.

Flyktingfrågorna förblev den stora stötestenen i EU-samarbetet även under 2017. Men med minskade flyktingströmmar, har det blivit något lättare att föra en mer pragmatisk diskussion i ämnet. Västeuropa inser att det bara gynnar högerpopulisterna att försöka tvinga Östeuropa till något som dessa länder ännu inte är mogna för. Men inget EU-land kan få fribrev.

Sedan IS besegrats militärt och kriget i Syrien börjar ta slut, ligger den stora utmaningen i migranttrycket från i synnerhet Afrika, och det måste hanteras med andra metoder. Det kommer att krävas betydligt större insatser av Europa för att utjämna de ekonomiska klyftor som sätter människor i rörelse. Till detta kommer befintliga flyktingar (65-70 miljoner) och pågående humanitära katastrofer (t ex Jemen).

Terroristhotet kvarstår, liksom hotet från antidemokratiska krafter. Polens regering varnades före jul formellt av EU-kommissionen för att avvika från Unionens demokratiska normer. Samtidigt tog det högerextrema FPO plats i en österrikisk regering på inbjudan av det konservativa SPÖ. Både FPÖ och ”Lag och rättvisa” i Polen har gjort misslyckade inhopp i regeringar förut, men får inte underskattas..

I stort sett har dock Europa stått rycken under 2017. Vi återkommer till 2018.