Widar Författaren och journalisten Lena Andersson drog en lans för upplysning, förnuft och argument när hon gästade SVT: s program Idévärlden på söndagskvällen 4 februari. Samtalet mellan henne och programledaren Daniel Sjölin kretsade i huvudsak runt konflikten mellan upplysningens ideal och den i många kretsar populära identitetspolitiken. Enkelt uttryckt går skärningslinjen mellan dessa båda läror i hur argument värderas; är det vad som sägs eller vem som säger det som ska tillmätas störst betydelse?

Lena Andersson är en intellektuell person som har för vana att vända och vrida på varje argument för att på så sätt skärskåda dess styrkor och svagheter. Hennes kritik av identitetspolitiken är ett gott exempel på detta.

I en krönika i tidskriften Fokus från 2009 förklarar Lena Andersson hur det kan komma sig att många av de som säger sig kämpa för att sådant som till exempel etnicitet och kön inte ska spela någon roll blir liksom ”besatta” av just etnicitet och kön: ”Varje händelse tolkas genom ett prisma som säger att allt som sker, sker därför att man har en viss färg eller ett visst kön. (--) Det händer att detta ensidiga sätt att tolka världen blir en ursäkt för att inte behöva vara anständig mot varje människa.”

Mer att läsa: Danska S visar väg för Stefan Löfven.

Anständighetsbristen kan bli särskilt stor hos dem som anser sig stå på de ”förtryckta gruppernas sida”, då är det lätt att finna ”stereotyperna om de andra som rättfärdiga”, resonerade Lena Andersson i Fokus för snart tio år sedan.

Det identitetspolitiska tankeklustret riskerar således att fyllas mer med fördomar och känslor än med diskuterbara tankar och argument. ”Jag känner” kan svårligen mötas med argumentet ”du känner fel.” Känslans svaghet är samtidigt just att den är så privat och personlig. Den som till exempel känner sig kränkt och åsidosatt på grund av kön, hudfärg, handikapp – eller vad det nu kan vara – kan därför inte räkna med att samhället ska rätta sig efter den enskildes känslor.

För förändring och upplyst utveckling krävs därför förnuftssökande debatter och samtal som bygger på argument och kunskaper.

Lena Andersson är en bra förebild för ett sådant förhållningssätt.