Widar Socialdemokraterna i Norrköping har precis i dagarna skickat ut ett förslag till valprogram. Tanken är att intresserade medlemmar och sympatisörer ska komma in med kommentarer och synpunkter på förslaget innan programmet antas längre fram i år. Jag har läst förslaget med intresse och med tämligen utbrett välbehag. Tilltalet på de 25 sidorna är mycket socialdemokratiskt. Vilket betyder att det är verklighets- och maktorienterat. (Egenskaper som i dessa dagar inte alltid är så framträdande inom den nationella socialdemokratin.)

I programmets första punkt av karaktären "vi vill" slås fast att "vi vill bidra till en trygg och stabil kommunledning"; ett besked som är helt grundläggande och väl förtjänar sin framskjutna plats i programförslaget. Partier kan ju vilja det och detta om allt mellan himmel och jord. Utan att "vilja bidra" till en funktionell och vettig kommunledning faller ju alla de andra viljorna tämligen platt till marken som snart bortglömda reservationer mot den politik som beslutas. Att Socialdemokraterna så tydligt markerar viljan att regera är därför precis som det ska vara. De påföljande resonemangen om synen på samarbete och samhällsförändring förstärker bilden av en socialdemokrati som mår bra och som har tillförsikt och trygghet nog att knyta an till klassiska framgångsfaktorer: "Vi är övertygade om att praktisk samarbetsförmåga för att lösa viktiga sakfrågor genom kompetent politiskt hantverk och kompromissvilja är viktigare än högljudd plakatpolitik."

Programmet är också till stora delar verklighetsbaserat. Det byggs inga höga luftslott och alla de motsättningar och motstående intressen som utgör verkligheten förtigs inte. Socialdemokraterna borde dock arbeta hårdare med den del av programmet som handlar om skola och utbildning. Norrköping skulle vinna på att det största partiet mer oräddhågset beskrev problemen mer rakt på. Flera av Norrköpings grundskolor är mycket svagpresterande. Detta framkommer inte riktigt i programmet som mest ägnas åt att beskriva vad politiken lagt in i skolan - 120 miljoner kronor och 1400 (!) nya medarbetare sedan 2014 - än åt vad medborgarna får för alla dessa pengar och personer.

Mycket går faktiskt bra i Norrköping. Några saker som staten styr över - antalet poliser, studenter och invandrare - kunde vara bra mycket rimligare naturligtvis. Men skolan är kommunens enda egna och riktigt allvarliga sorgebarn. Där borde S spänna bågen betydligt hårdare.