Folkbladet debatt I helgen riktas hela Sveriges blickar mot Norrköping. Melodifestivalens deltävling lär bli en fantastisk folkfest och musikshow. Mycket har hänt sedan 1959, då en nationell uttagningstävling för första gången hölls för att utse Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest. Sedan upplägget med deltävlingar i landet infördes 2002, har uttagningarna blivit en uppvisning i svensk populärmusiks bredd.

Under flera veckor varje vår fylls media med artiklar om de tävlande artisterna. Varje lördagskväll fylls en svensk arena med glad publik. I övriga landet bänkar sig både unga och gamla. Festivalens popularitet har ökat intresset för artisterna. Etablerade artister vill vara med. Bortglömda favoriter får chans till comeback. Nya stjärnor tänds. Sådana som aldrig tidigare synts, men också talanger som precis har inlett sina karriärer i något av de TV-format som på samma sätt som Melodifestivalen föder fram nya artister.

Melodifestivalen har blivit en talangskola och marknadsföringskanal för svensk musik. Det är ett exempel på hur ny teknik och nöjesbranschens utveckling har skapat möjligheter för kulturen. Internet var från början ett problem för många artister. Internetanvändare konsumerade musik och film utan att upphovsrättshavarna fick betalt.

Men den tekniska utvecklingen har fortsatt. Vi har mobiltelefoner och surfplattor där vi kan lyssna på musik och se film genom streamingtjänster som Spotify och Netflix. Konsumenten betalar för upphovsrätten genom abonnemangsavgiften. 88 procent av den musik som säljs i Sverige är digital, enligt musikbolagens organisation Ifpi. Sådan musik går oftast inte att kopiera. Den olagliga piratkopieringen har kraftigt reducerats.

Nu vill upphovsrättsorganisationen Copyswede att svenska konsumenter ska betala privatkopieringsersättning vid köp av datorer, smartphones och surfplattor. Det skulle kunna kosta konsumenten upp till 450 kronor mer när de köper en smartphone. Hur mycket beror på hur många gigabyte, alltså lagringsutrymme, apparaten har. I praktiken får vi en svensk gigabyteskatt.

Ersättningen infördes på den tid då konsumenter använde kassettband och VHS-kassetter. Den skulle kompensera upphovsrättshavare för kopiering av musik, filmer och tv-program på kassetterna. Men på datorer, smartphones och surfplattor behöver man inte längre kopiera. Konsumenterna använder streamingtjänster som Spotify och Netflix. Genom dessa betalar de redan upphovsrättshavarna.

Tack vare nöjesbranschens utveckling – bland annat illustrerad av den moderna Melodifestivalen – och tekniska innovationer – som Spotify och Netflix – har den illegala piratkopieringen reducerats. På köpet har även privatkopieringen försvunnit.

Copyswede säger sig agera i kulturskaparnas intresse. Men att låsa sig vid otidsenliga system i stället för att bejaka utvecklingen kan skada konstnärerna. Konsumenterna vill betala för det de gör – men inte för det de inte gör. Betalningsviljan riskerar att urgröpas. De största förlorarna på detta vore upphovsrättshavarna.