Widar I morgon tisdag sparkar riksdagen igång mandatperiodens sista riksmöte. Talmannen Urban Ahlin ber kungen öppna riksdagens arbetsår och därefter tar statsminister Stefan Löfven plats i talarstolen för att läsa upp regeringsförklaringen. Innan dessa ritualer upprepas nästa höst har väljarna hunnit säga sitt i det ordinarie riksdagsvalet 9 september 2018. Väljarnas röster och partiernas ambitioner styr därefter processen att få fram den regeringsbildare som har bäst chanser att formera en regering som kan bli accepterad av riksdagens majoritet.

Frågan är vad det är för slags år som ska genomlevas fram till nästa val? Den partipolitiska borgerligheten kan inte undandra sig sitt ansvar för vad som varit och för vad som händer. Det är de borgerliga partierna som mest envetet har hållit fast vid Decemberöverenskommelsens (DÖ) regler om att "störst partikonstellation" ska få igenom sin politik. Borgerlighetens förtjusning över DÖ - som för övrigt står i bjärt kontrast till DÖ: påstådda avveckling i oktober 2015 - bygger framförallt på att DÖ: s regelverk tvingar ihop Socialdemokraterna med Vänsterpartiet i den ekonomiska politiken. Vilket är skadligt för S trovärdighet och regeringsduglighet. Vilket på många sätt är uppmuntrande för de borgerliga.

Men allt här i världen är ju inte spel och politik. De borgerliga borde nu även i praktiken släppa Decemberöverenskommelsen som i teorin avvecklades med buller, bång och skumpa på KD: s kongress den 9 oktober 2015. Innan den oktoberdagen var slut hade samtliga fyra borgerliga partiledare förklarat att DÖ var död och borta. Men som vi alla vet så var och är beskedet om DÖ: s död rakt igenom en så kallad falsk nyhet. Vi som hoppades på en mer öppen och förhandlingsinriktad riksdag i den ekonomiska politiken; vi fick tji. Vilket är illa för Sverige. Statens budget hade kunnat bli så mycket bättre om den förhandlats fram på det politiska mittfältet där de vanliga och vettiga partierna befinner sig. Men det är inte för sent. Under förhandlingarna i utskotten under oktober och november finns goda chanser att ändra i stort och smått. Vänsterpartiet har en hel del uppsidor. Dit hör dock inte den ekonomiska politiken.

De borgerliga bör ta sitt samhällsansvar. Skrota DÖ. Låt försvarsminister Peter Hultqvist sitta kvar. Förbered nu för att ge det vettiga en chans efter nästa val.